... har jag varit på idag. Saknaden efter min morgondejt, älgtjejen, är stor. Jag kan inte låta bli att kolla lite efter henne på morgonrundorna. Familjen har nog rätt, hon är borta för alltid.

Så idag drog jag iväg på en expedition för att kanske hitta någon ny trevlig typ att dejta emellanåt. Visste ni att det finns vildmark mitt inne i tätortens centrum! Säveån drar rakt igenom Lerum, fullt med vatten, träd och buskar. Döm om min förvåning när jag hittade ett träd med en hög flisor nedanför. Familjen (rena uppslagsboken när man behöver) upplyste om att det blir så när bävrarna arbetar på egen hand. Knepigt! Helt klart något att dokumentera.

Vi fortsatte vandringen och lika förvånad uptäckte jag fler träd med flishögar längs vår väg. Familjen upplyste mig om att bävrarna har otroliga tänder som dom använder när dom gör flishögarna. Dom tänderna ska jag nog akta mig för. Fattar inget ........... men det verkar som att dom har inbygda verktyg. Hur ser dom ut?

Men någon livs levande bäver blev det inte. Dom är kanske inte så intresserade av en sån som jag, en kooikerpojke av bästa sort.

Jag får helt enkelt sova på saken och se vad drömmarna berättar för mig. För nu knackar John Blund på rutan.

Min morgondejtande älgtjej har vandrat vidare, det säger i alla fall familjen. Hon har hållit sig undan sedan förra veckan och är nog på en annan planet nu. Tror hon for i lördags morse. Jag har spejat varje morgon där bortom granarna, men ingen där. Saknar henne faktiskt! Jag hade nästan tänkt bjuda in till lite lek nästa gång

Livet måste gå vidare säger familjen, så vi tog en sväng västerut, familjen och jag. Det var igår det. 

Där uppe på Svartnäsan har jag ett gömsle, perfekt till att speja på måsarna därifrån som cirklar inne i viken. Lite fika paus blev det och familjen delande med sig av kanelbullen. Jag tänkte lite på min kompis Wilse som älskar kanelbullar, han hade gillat den här också.

För att göra tillvaron lite mer spännande så brukar jag köra lite kooikerrace. Fick lust till det ute bland stenarna också. Det var så friskt i vinden, ja, riktigt inspirerande. Familjen blev som förstenad av mitt tilltag, jag fattade ingenting. Men det var härligt att fara fram över stenarna, nästan lika fort som mellan granarna hemma i min skog. Tänkte inte på att det var ganska halt på sina ställen. Plötsligt liksom fastnade jag nästan som i spagat eller vad man säger. Vilket ben skulle jag lyfta först?

Ingen ko på isen, det löste sig!

Det var väl inte direkt planerat, men jag drattade i! Kan säga att det var ingen värmande upplevelse precis. Men vad är väl det för en kooikerpojke av bästa sort :) Det var helt klart en bra dag.

Idag fick jag nöja mig med ett spår här på hemmaplan, fyra prylar tappade i  skogen och dom hittade jag.

Nu är det  natt och suss gott för i morgon är det jobbardag!

Jo Liten, du undrade igår hur stor en älg egentligen är  när den reser sig upp. Den är STOR, särskilt när du står bredvid! Faktiskt om jag gör det också. Du vet Bosse, han är ju stor, riktigt stor men det är inget! Jag bad familjen fixa till något så du kan förstå ............

Hittar du dig själv? Ja, det är du där i blåbärsriset. Då förstår du nog varför det är bra med "behörigt avstånd" :) Så det är nog en bra idé att hålla sig till att leta klövar och inte hela älgar!

Ha en bra da!

Nu har jag haft en lång skön natts sömn. Det var en trött men nöjd kooikerpojke av bästa sort som kojjade igår kväll. Vi var på hundklubben, familjen och jag. Jag träffade en helt ljuvlig tjej, Nessie. Vi kunde nästan inte ta ögonen från varandra. Hon är av samma sort som Frida som bodde här förrut, jag saknar henne ibland.

Men det var ju inte därför jag var där, vi skulle ju träna! Jaha, så var det då lite positionsträning igen. Runt, runt, in, sitt och beröm med godis. Gjorde väl så gott jag kunde, det blev i alla fall rätt ibland ............ Familjen får bara bli lite tydligare med vad som ska göras!  Jag åker gärna till hundklubben och tränar igen, för där finns läckra tjejer ........

Lön för mödan när träningen var över blev en skön promenad i mörkret med mina kompisar, skägget och jag delade broderligt på tjejerna. Det är bra, vi vet var vi har varandra. Två nya kompisar var också med. Riktigt trevligt.

Hon var där i morse också! Såg alldeles nyvaknad ut där hon låg och tittade på oss, familjen och mig. Efter en stund så reste hon sig långsamt i sin ståtliga höjd som bara älgar kan. Familjen hade sina leksaker med sig, så nu finns bildbevis!

Jag höll mig hos familjen, man känner sig faktiskt ganska liten i närheten av en så´n här  kompis. Sneglade lite i ögonvrån, viftade lite försiktigt med min svans.Blev nästan lite blyg. Nej, leka kanske inte var en bra idé. Vi tog en tur utmed stigen, var och en på behörigt avstånd. Kan tycka att det kan vi hålla på för närkontakt känns inte så där viktigt precis.

När vi kom till "vägskälet" där stigarna delar sig så gick vi åt vars och ens håll. Det var väl jobbet som kallade. Undrar just vad älgar jobbar med? Hann med en liten doftstund på sovplatsen, älgparfym doftar mumma i min nosgömma :)

Mitt arbete är att supporta familjen som mest sitter framför datorn för tillfället. Idag blandar jag med lite älgdrömmar! Vi får väl se när det blir nya älgdejtar, i morgon kanske .............

I morse var hon där! Väntade på nästan samma ställe som förra gången, strax före dom stora granarna. Typiskt, idag hade familjen inte med någon leksak så bilder blev det inte. Men tro mig på mitt ord :) På sina långa gråa ben följde hon mig på lagom avstånd på nästan halva promenaden. Nyfiket kikade jag i ögonvrån men höll mig i familjens närhet, jag vet ju vem som bestämmer när det kommer till kritan. Men över min promenadkompis är det ingen som bestämmer. Hon är en riktigt stilig älgtjej av bästa sort.

Ha en bra dag! 

Ny vecka, den gamla slutade jätteblött och den nya den började så den med! Besviken blev jag när det inte blev någon gängträff igår, men jag överlever väl då. Den regnade helt enkelt bort. Nog för att vi är vana här på västsidan av mycket vatten men när det vräker ner i sidled så inser till och med jag att familjen har rätt. Men Galen, vi kan väl ses en annan dag ;)

Jaha, så var det måndag morgon. När väl morgonregnet, modell mycket, var över så blev det faktiskt en skön vända i skogen. Men stigen var borta! Jag har fått en egen långgrund strand!

För säkerhets skull tog jag en kontrollsväng nu på eftermiddagen, jodå, den var kvar. Men för tillfället ofinns stigen jag torrskodd brukar vandra varje dag! Senast i går morse, fort går det ibland med förändringarna. det är nästan så jag inte hänger med.

Så det blir till att träna långhopp ett tag nu, för min nya sjö lär jag väl få leva med ett tag nu. Det kommer säkert mera regn till natten, nu är det russinsässong igen!

Simma lugnt ni alla där ute!

Idag har jag invigt min nya spårsele! Perfekt, nu behöver jag inte slita på husets arvegods för jag har en alldeles egen ny. Den sitter som en smäck - tack så jättemycket :) Grön och fin som syns i ljus som mörker, kalasbra!

Familjen behövde lite arbetsro idag, egentligen ingen skillnad mot andra dagar mer än att jag fick lite att göra först. (Jo, jag gör saker varje dag tillsammans med familjen.) Innan det fick jag mycket motvilligt gå med på att vänta inne alldeles ensam. Hur trist som helst, det var bara att stå ut för det var ingen som la märke till mina protester! Inte förrän jag gett upp och lagt mig till ro igen var det dags, typiskt. Fyra prylar tappade med jämna mellanrum här i min skog - jag hittade alla! Inga problem. Näsan i backen, sedan var det bara att följa ett doftspår efter den som gått där och tappat pinnar och vad det nu var. Jo, jag snurrade lite men det kan väl vara tillåtet för ett blåbär i spåret som jag trots allt är .......

I slutändan låg en av min  favoritprylar, den har jag haft mycket kul med, så det gäller att den inte kommer bort! Får träna på att bli noggrann så jag inte missar den för familjen kan man aldrig lite på :)

Skönt, nu kan jag ta igen mig, familjen får styra med sitt. Det ryktas om lite gruppaktiviteter i morgon. Det är länge sedan jag träffade gänget, det blir kanon ...........