Jaha, så var den julhelgen över. Det blev blandad kompott, några dagar hemma och några på resande fot. Försöker komma på vad vi haft för oss, familjen och jag.

Julafton blev en lugn dag, dottern i huset kom på besök. Mysigt att ha någon mer att flirta med. Jo, jag fick paket jag också. Ett av dom har jag bara öppnat lite, tar en bit i taget. Får se hur länge den räcker, den är min och jag bestämmer. Familjen får vara hur nyfiken som helst.

Sedan bar det av uppåt landet till goda vänner och lutfiskmiddag. Det var helt okej för där bor en av mina idoler, Vigge. En äldre trevhane som tycker jag är ett litet gli som är roligast utomhus. Inga problem, han bestämmer.

Nu har jag träffat honom! Har hört små rykten om Mikkel som bor där i trakten. Det var en cool typ, visste inte riktigt vad jag skulle tro först. Det var lite kymigt och trots att jag tog till mina röstresurser så ville han inte alls dra iväg.

Nejdå, den räven flyttade man inte på. En riktig retsticka! Har förstått att han försöker göra sig till kompis med Vigge, följer med på promenader och retas på bästa rävsätt, vad nu det är.

Så småningom parkerade han sig på stenmuren och där låg han ett bra tag efter att jag tröttnat på att skälla. Jag gick in. Då hade han mage att ta ett varv i trädgården och markera på varenda buske. Kan säga att det tog ett bra tag att kolla av det sedan.

Turnén fortsatte uppåt landet, eller mer tvärsöver. I alla fall var det lika lite snö där som hemma. Det där med vit jul är nog bara en gammal skröna, här på våra breddgrader verkar det vara en sällsynt sak.

Hittade i alla fall en snöliknande skapelse så nu vet jag hur det kan kännas att få trampa omkring i det kalla. Det låg en isbana intill högen .....

Hem kom vi utan problem, hur många ställen vi hann med har jag nästan tappat räkningen på. Så nu ligger jag här på familjens rutiga den här gången och drömmer tillbaka på mitt möte med Mikkel. Han var en grann en .....

För ett par veckor sedan fick famíljen för sig att vi skulle ut och leka här bakom i våran skog. Både familjens och mina leksaker var med, dagen till ära skulle jag få hämta en härligt röd trasa. Fattade egentligen inte vad det skulle vara bra för, det brukar vara andra saker jag får leta efter i vanlig fall. Nej, det här var inget vanligt fall. Bilder skulle tas, inte en utan många  - blev det. Julkort skulle det bli och familjen hade det hela klart för sig så det var bara att hänga på så gott det gick.

Till slut fick jag nog av allt rantande efter den röda trasan, satte mig på en stubbe och vägrade att flytta på mig. Min var den för resten av den dagen och familjen gav med sig. Vad det blev? Här finns resultatet av alla mödorna: www.stillbild.se/jul2008.html

Nu är det senan kväll, snart är det julafton. Själv tillbringar jag timmarna fram till morgonen på familjens randiga, samlar krafter inför en och annan händelse dom kommande dagarna.

God Jul önskar jag er alla, kända och okända.

Årets mörkaste dagar lär det ju vara just nu, mörka december. Det var länge sedan solen sken så intesivt som den gjort idag, i alla fall härikring. Fattar ingenting. Efter ett par timmars stökande och donande på hemmaplan vaknade familjen till, på med utekläder, in i bilen och upp till storskogen bar det. Blev nästan tagen på sängen för vem kunde väl vänta sig det med tanken på hur den senaste tiden varit med jobb, jobb, jobb ....... Jag hörde något om att "den här solen måste vi njuta av, för vem vet när den visar sig igen". Det är bara att tacka och ta emot, när det gäller skogsturer är jag inte nödbedd precis.

Det var en skön känsla att få dra iväg längs stigarna och genom riset. Gårdagens långpromenad kändes som en perfekt uppvärmning.

Som vanligt så måste ju familjen leka med sina prylar och vem som får vara modell har väl framgått. Ibland blir det bara lite för mycket! Det var hur ljuvliga dofter som helst som drog förbi min nos, säkert stod det någon älgfröken och solade sig där bortom alla trädstammar. Jag såg ingen men det var svårt att inte lockas ...........

Skulle kunnat varit kvar där hur länge som helst, livsandarna vaknade. Det var nästan som om våren kom och retades lite. Det är egentligen inte så länge innan det våras på riktigt, ska bara klara av vintern först om det nu blir någon. Idag kändes det nästan som att den blir en parentes.

Okej då, fick väl ge mig till slut. Visade min bästa sida, om inte annat så för husfridens skull. Efteråt gav jag mig själv en rejäl belöning - ett häftigt traktorspår med mycket svart lera. Det skvätte fint, dom säger att lerinpackning är rena hälsokuren. Enligt familjen så gäller inte det i alla lägen, min åsikt är en annan :)

Jaha, årets mörkaste dag var det någon som sa. I så fall har det varit många sådana på raken nu, utan sol! men idag var solen framme i alla fall en kort stund och vi var på långpromenad! Inte en dag för sent om jag får säga det. Familjen har bara skyllt på en massa arbete som måste göras. Det var nästan så jag fick lappsjuka av att bara vara i min egen lilla skog.  Nej, iväg bar det till nya marker och tillsammans med kompisar blev det en riktig runda. Riktigt trivsamt! Får väl hoppas att det inte behöver dröja evigheter till nästa gång ...........

.... eller vad man nu ska kalla det. Jag protesterar i det tysta, är väldigt bra på det och att blänga med mulna ögon.

Nej, sa familjen. -Vi hinner inte åka till hundklubben. Jobbet måste gå före ett par dagar till ..... Vi får ta våra vändor i skogen här hemma och träna lite där.

Ja, ja, jaaa! Tur att vi har våran skog i alla fall. Leta grejer och spår är i alla fall något i den här mörka tiden. 

Men det ska bli kul att komma iväg till klubben och kompisarna, någon gång måste det väl bli tid till det också. Man kan ju inte bara jobba!! 

Wow! Idag fanns det äntligen tid för lite skogspromenad igen. Det är härligt att komma upp till skogarna. Måste ju hålla koll på mina spårmarker och badvatten. Bäst som vi gick där så kom en liten ulltott tassande. En liten ullig dam, säkert en bit äldre än jag kom där på vägen. Hon var väl så där måttligt intresserad av mig och mina dofter.

Men efter att jag jobbat som tusan med alla mina charmtricks så gav hon sig, lite lek blev det allt. Vi bytte dofter med varandra och tog en liten skuttig svängom. Kul! När jag föreslog att vi skulle ta ett litet vinterbad så avböjde hon vänligt men bestämt. Hon drog vidare med sina vandringsvänner i stället. Jag glömde fråga om hennes namn, kanske kommer hon förbi någon annan dag .......

Jaha, vinterdopp tänkte jag, det får jag väl klara av på egen hand då. Långgrunda viken är ju hur mysigt som helst. Jodå, idag också men det var skitkallt i vattnet! Det fick räcka med blöta ben. När magen närmade sig det kalla så tänkte jag om. Får nog hålla mig på landbacken tills våren kommer.

Undrar just om dom stackars stenarna där på botten också fryser?  Det var nästan så att vattnet frös till is när det for upp i luften och vände. Jag fick i alla fall upp en av dom, stenarna alltså.

Nu ska jag bida min tid och vänta på nästa tur upp till mitt bästa badställe ....

Oh, äntligen - vad jag har längtat efter snö! Tänk, jag var tvungen att följa med familjen på en utflykt för att få plöja lite i det vita kalla ....... Helmysigt. Vi åkte till landet strax söder om Ulricehamn, där fanns det. Jag fick lyssna på familjens nöjda kommentarer om riktiga vintervägar, plogade och utan sand. Det är visst något alldelels extra eller så är det lite nostalgi sedan familjen bodde norr över, men det var innan min tid.

Där uppe, där det lyser i fönstrena förlustade sig familjen ihop med en massa andra. Jag fick helt enkelt hålla koll på bilen under tiden. Julbord kallades det. Undrar just vad det betyder. Ja, ja, men den promenaden vi tog sedan när det var klart var lön nog för mig. Jag älskar snö! Plöjde helt vilt innan det var dags att åka hemåt. Jag hade ändå inte hunnit kolla av hela stället innan det var dags att avsluta. När jag klev ur bilen hemma igen så var det inte en enda gnutta snö att sätta tassarna i. Undrar just om vi måste vänta till vårvintern i år också innan det kommer nått vitt singlande här hemma igen ...............

Ja, mycket mer snö än så är det inte i min skog just nu, men dom har lovat att det är på väg. Det blir kul!

Familjen säger att tiden bara rusar iväg, alldeles för mycket blir ogjort. Jag kan bara hålla med! Mina intressen är det minsann ingen som tar hänsyn till. Skogen, skogen, skogen!!!!! Det uppkom lite dåligt samvete, eller vad dom kallar det. Häromdagen fick jag i alla fall en liten dos av skogen och långgrunda viken. Som tur är så är mitt nosarbete av hög klass, för synen hade jag ingen nytta av, nästan. Det var dimma och lurvigt i luften, men vad gjorde det när jag fick nosa mig runt på udden vid min trevliga vik.

Vanligtvis är jag ingen badkruka, men fy vad kallt det var! Avstod frivilligt att ge mig ut i det blöta. Det var nästan så det knastrade!

Om man bortser från den grötiga sikten så var det betydligt trevligare uppe på min utkikssten. Jag kunde i alla fall känna vittring av skogen och dom som bor där och höra skogens tysta ljud (när inte flygplanen brakade förbi ovanför) Med andra ord lite nya intryck att ha med mig i drömmarna när familjen i alla fall bara jobbar.

Jag ska inte klaga, vandringar i hemskogen i vanlig ordning får jag varje dag. För några dagar sedan var jag bortlånad. Familjen skulle jobba och tyckte att jag var värd något bättre än att göra detsamma. Så jag hade ett par trevliga dagar hos en god vän. Det var bra, njöt i fulla drag av allt som hände. Träffade en äldre goldenherre, fick mig lite livsvisdom och det skadar ju ingen. Den långpromenaden vi gjorde gick inte av för hackor. Tack!

Familjen jobbar på med sitt och jag ska samla mig inför en något vitare skog. Det singlar lite försiktiga flingor i luften. Kanske kanske ......... lite snöplöj kan vara på gång ..........