Vilket avslut det blev på den här veckan!

Först en tur upp mot slättlandet med besök hos dom långväga gästerna vid Hornborgasjön. I den pinande vinden traskade en större mängd långbenta fåglar, mest med fokus på marken. Hungriga efter en lång flygtur från södern. Kan inte säga att jag förstår vad det innebär riktigt, bara något jag hört. Sedan drog vi vidare hem till Vigge. En av dom äldsta och klokaste hundvänner jag känner. Jag riktigt väller över av lycka när jag träffar honom. Han muttrar lite över mina ömhetsbetygelser, men han står i alla fall ut för det mesta.

Rödtuten, den ena av husets katter satt misstänksamt på andra sidan tröskeln. Men vi respekterade varandra och jag struntade i att bjuda in till springjakt. Gråtuten höll sig undan, tror hon fick nog av min danskonst förra gånge vi sågs.......

Dagen därpå vaknade vi på bortaplan och utanför ven snöstormen! Undrar just hur tranorna hade det, dom som skulle tillbringa natten ute i sjön var dt någon som sa! Väder är inget hinder så vi drog helt enkelt till skogs i snövädret. Hundar, hästar och folk. Vi fick en uppfriskande långpromenad i skydd av granskogen. Inte alls dumt.

Lördag blev vilodag på hemmaplan. Det var också skönt. För hur det än är så kräver det lite energi att vara på resande fot, även om det är trevligt på alla vis.

Igår var det min dag! hela dagen :) mina syskon hade också del i den, för två år sedan kravlade vi oss ut i den här världen. Jag hoppas dom också fick en fin dag!

Jag och familjen startade med  den vanliga morgonpromenaden. Dagen till ära i sällskap av en trevlig morgonsol. Fåglarna sjöng för mig i högan sky och ekorren retade mig precis som vanligt när jag passerade matträdet. Efter frukost fick jag en liten rävunge, mjuk och go. Har inte bestämt än om jag ska ansa nos och öron lite men än så länge får den nöja sig med att bli tvättad. Dagen rasslade iväg och så småningom packade vi in oss, familjen och jag, i bilkojjan för jobb väntade. Torstens familj mötte upp vid lunchtid och då vankades mer överraskningar - torkad lunga! Vem kan väl motstå det :) Torsten hade provsmakat och generös som han är så delade han med sig lite. Tack för en uppskattad present!!! Jag brillierade med några konster och fick genast utdelning. Det lönar sig att ha lite trix på lut.

Jobbdelen av dagen ägnade jag åt att samla krafter, summera mina två första år och vila inför dagens avslutning. För vad kan väl vara bättre att avsluta dagen och året med än en trevlig kvällspromenad i vänners lag. Passligt nog var det kväll på hundklubben. Där väntade dom två svarta skäggen, Frost och för mig två nya pinglor. Den ena var Galens syster. Min passion för henne har jag ju inte på något sätt hållit hemlig. Hennes syster är inte illa hon heller. Tur att jag blivit så skicklig på att backa. Nu kunde jag praktisera det under promenaden. Om jag gick baklänges kunde jag samtidigt flirta med en riktig  kalaspingla ;) Hon var nog inte helt ointresserad hon heller ......

Trött och nöjd med dagen slumrade jag in på familjens randiga.

Jo, gårdagen bjöd på ett annat jubileum också, nu har familjen presenterat er den hundrade bilden! Tala om att jag har min egen egotripp här! Jag är med på nästan varenda bild i egen hög person :) Men det får ni stå ut med!

Så nu har jag startat upp mitt tredje år. Det började med en precis likadan morgonpromenad som gårdagens, inte illa. Ska bli spännande att se vad det här året kommer att innehålla!

Tänk vad olika man kan vara! här har varit lugnt och fridfullt mest hela dagen, eller rättare sagt halva. Sedan så kom det, snöfallet! Hur kul som helst! Men det var vi inte helt överens om. Negativiteterna bara haglade från familjen.

För min del så blev jag så lyklig som bara en kooikerpojke av bästa sort kan bli. Efter en viss övertalning så fick jag med familjen ut till skogen. det gick bara inte att stoppa - spring i benen. Fram och tillbaka över genom snöiga riset. Kooikerfnatt är det en del som kallar det.

Efter att ha rasat av mig det mesta så fick det bli lite bollande, den kom helt enkelt i min väg. Tänk vad lite som behövs för att livet ska få en guldkant! Tids nog fortsätter våren, den tog bara en liten paus.

Jag hörde precis familjen meddela attdet blir ingen träff med träningsgänget i kväll. Trist! Snöhinder heter det visst. Är nästan helt säker på att Galen kommer att visa alla sina bästa konster för dom andra. Men säkerheten får väl råda, ut på hala vägar är bara dumt att fara. Får väl tjata till mig en sväng till i skogen, för vem vet, i morgon kanske snön är borta igen! Jag vet vem som blir glad då .........

Idag har vi varit på en trivsam promenad, familjen och jag. På något underligt vis så dras vi ständigt till vatten i en eller annan form. Insjöisarna börjar kännas lite luriga på den här kanten så det blev i stället en tur till dalgången och vår fina å. Vårfloden har väl inte börjat på allvar än men nog var det mycket vatten som forsade fram!

Vi hade lite olika åsikter, familjen och jag, om det var lämpligt med bad eller inte. Nog var det lite lockande att tassa ut i vattnet, det killade gott mellan tårna när det rusade fram. Jag hade snöre på mig idag, så vem som segrade i vår kamp är väl ganska givet. Vi drog vidare uppmed vattnet, alldelels intill. Det var nästan så att stigen försvann ut i forsen. Träd hade rasat så det blev lite äventyr mitt i alltihop.

Igår var det mycket på schemat. Jag fick mig en promenad i den stora staden. Det satt doftande löpsedlar på vartenda träd och alla andra stolpar också som jag passerade. Nu fick jag inte fri tillgång till tiden för det var annat inbokat, men nog var det många spännande dofter alltid. Glömde helt bort att lyfta blicken och se mig omkring.

Till kvällen var det dags för veckans inomhusträning med gänget. Före oss så var det ett annat gägn där, en samling trasselsuddar som skulle lära sig att gå fint i ringen. När vi väl fick komma in i hallen så ägnade vi oss åt helt andra saker. Lakritz ska snart ut och visa framtassarna i skogen så han har ett digert schema nu för att finslipa sitt brillianta spårande. Lite gemensam platsliggning varvat med egen verksamhet för oss andra.

Dom lurar oss! Vår var det någon som sa, men vart tog den vägen? Familjen och jag drog västerut igår eftermiddag. Till det stora vattnet. Iskanterna som  jag brottades med under min resa till andra sidan var i alla fall obefintliga här. Tångbad är också något jag hört om så varför inte .....

Det var kallt, badkruka finns det säkert dom som kallar mig men någon måtta för det vara. När vattnet närmade sig magen och jag inte kunde lyfta den mer så fick det räcka.

På andra sidan udden låg det fågel och kuttrade ute på kobbarna. Ejderpojkarna låg där och väntade på sina tjejer. Dom flockas nu och det är väl också ett tecken på att det är vår även om den lurar oss ideligen.

För ett ögonblick tänkte jag tanken att varför inte sticka ut och vara lite social. Ändrade mig när jag insåg att det var lika kallt i vattnet på den här sidan.

Drog ett par varv kooikerrace över berget istället. Högt upp är fint att vara, inget undviker ett kooikeröga där inte. Men våren lyste med sin frånvaro, den gäckade oss bara för ett ögonblick när solen svepte förbi.

Idag var det åter grått och kulet. Vinden var riktigt isig även om termometern visade annat. Men någon gång ska det väl ge sig.

Härom dagen var det sol ute, fåglarna kvittrade och det var riktigt mycket vår i luften. En perfekt dag att botanisera på ägorna! Jag håller koll på en plätt i kanten av skogen, gör så gott jag kan för att hålla grannskapets katter stången - inte helt enkelt! Två ekorrar gör vad dom kan för att retas och dom gör också så gott dom kan :)

Jag gjorde ett fynd! Den har hållit sig undan, min favoritboll! Plötsligt så ropade den på mig, halvt dold bakom vedtraven. Lite medfaren efter alla våra brottningsmatcher i somras. Den har varit en bra lekkamrat ända sedan jag flyttade hit till familjen. Ett kärt återseende!

Då kom jag att tänka på hur stor den var när vi började umgås! Eller ..... Då var det en helt annan brottningsmatch än idag. Jag har helt enkelt blivit stor! Vuxen vet jag inte om jag är, det råder i alla fall delade meningar om det mellan familjen och mig.

Nu ska jag strax samla ihop mmig och dra iväg på veckans inomhusträning med kompisarna. Får se om vi brillierar med platsliggningen igen eller om det är läge att spela lite spratt ..........

Nu börjar jag landa i vardagen igen. Nog var det rolitg att vara ute på turné alltid men inte så dumt att vara hemma igen. Nu har jag ju många roliga stunder att filosofera kring när jag ligger på familjens randiga och lurar.

Igår kväll var det inomhusträning igen.

Det är flera veckor sedan för min del och nog var det lite ringrostigt till att börja med. Men skam den som ger sig för det är kul att träffa gänget!

Jag överraskade familjen med att backa lika galant som hemma i köket eller bland träden i vår skog, växte flera cenitmetrar inombords. Men jag måste säga att det var en prövning med alla dofter! Dom begär mycket av oss, familjerna! Nosen dras till underlaget, det är som om någon slängt ut veckans alla löpsedlar på ett och samma ställe.Det står skrikande rubriker på varenda ensom måste granskas.

Alla tränade på med sitt och så avslutade vi med platsliggning. Vi skötte oss med den äran hela bunten!

Nu är jag tillbaka på hemmaplan igen. Många uplevelser har jag att smälta. Drömmer fortfarande om Tyras försiktiga snusande i mitt ansikte strax innan jag kröp in i min bilkoja och vi åkte iväg. Det tar allt ett tag att landa efter en så´n här turné, men kul har det varit!

I kväll har jag gått en rejäl promenad med några av mina kompisar på hundklubben. Vi gick nästan runt Delsjön, nästan två timmar. Det var skönt att få en riktig genomkörare så här på hemmaplan igen. Liten och Galen retades och småflirtde mest hela tiden. Lakritz och jag har mycket att lära av dom två stadiga farbröderna Wilse och Baylies, måste säga att vi skötte oss riktigt bra.

Nej, nu är det dags för ljuvliga drömmar på familjens randiga!