Dagen började ganska normalt med morgonpromenad i våran närskog. Alltid skönt med en vända så kroppen får skaka loss innan dagen tar fart på allvar. Sedan lastade vi in oss i bilen, familjen och jag. Vi for västerut, till staden vid havet. Där hämtade vi upp familjens avknoppning. Det var en rejäl packning som också skulle med, något var i görningen som jag helt klart missat.

Så småningom drog vi norrut från staden och stannade vid ett stort fält med stora saker som kom singlande genom luften för att nästa stund glida fram över marken. Underliga tingestar! Vi tog en promenad  och med ett halvt öra uppfattade jag att avknoppningen skulle ut på en resa. Så småningom så skildes våra vägar. Jag gillar inte riktigt när flocken splittras men det var bara att hänga med familjen på en ny liten promenad. Den stora plåtfågeln försvann upp i luften efter en stund och med den avknoppningen. Hoppas vi får mötas snart igen.

Det blev en tur till hundklubben i kväll. Det var ett tag sedan så det var trevlig att kolla läget igen. Det var en del där som tränade ute på planen. Vi däremot tog en trevlig kvällspromenad med dom skäggiga pojkarna. Dante och Vide hann precis komma, lagom för att ansluta dom också. Golfrundan är en alldeles lagom liten tur så här i mörka kvällen.

Nu är det kväll och en skön natts sömn väntar.

Nu har jag tagit igen mig efter helgens trevliga dejt. Igår var familjen och jag uppe på sjöarna och njöt av solen. Det värmde, nästan så att det var lite vår i luften också. Jag passade på att speja efter lite nya spännande ställen.

Vi drog upp till sjöarna idag igen. Det var skönt även om solen inge var lika strålande. Jag klättrade upp på ett av yazzbergen jag la beslag på igår.

Perfekt utsikt över isen, ingen kunde gömma sig för min blick. Det var både folk och fä mitt ute på sjön. Familjen och jag, vi höll oss närmare land. Det var där alla lagom stora yazzberg låg.

Jag gjorde en upptäckt! Hittade en alldeles egen ö, mitt eget rike där jag tänker vara den som bestämmer helt själv!

Det var en trevlig tur och bra uppladdning inför kvällens övningar. När mörkret lagt sig och jag hunnit vila på maten en stund började familjen rota runt igen. Träningsryggan åkte fram och kläderna på - det var dags att åka på inomhusträning! Jag minns vagt att jag var där förra veckan men den turen är mest som ett töcken för mig. En massa frustrerande dofter och tjusiga tjejer. Nu hade jag kommit lite emr i balans, laddat batterierna uppe på skogen så förutsättningarna var riktigt bra.

Jag överraskade familjen med att vara med på noterna, ganska bra om jag får säga det själv. Nu har jag ju varit där ett par gånger så jag var lite förberedd på vad som väntade. Det blev en riktigt trevlig kväll, vi låg kvar på platsen hela gänget och däremellan så pågick det aktiviteter i varje hörn.

Nu är jag ganska nöjd med dagen och ligger här på familjens randiga för en ljuvlig drömrik natt.

Ny månad och ny dag! Blå himmel och sol, bra förutsättningar för en trevlig dag i skogen. Jag bjöd ut Troja på dejt till mina skogar. Vi har träffats ett par gånger i träningsgruppen men då blir det ju sällan så stor chans att bekanta sig lite mer.

Tanken från familjens sida var att vi skulle ut och träna lite spår. Det blev inte av och inte gjorde det något för vi fick mer tid att umgås i stället. Troja är en kul tjej, inga ledsamheter där inte. Medan jag tog språng över rishögarna så plöjde hon ivrigt rakt igenom! Snabb som en vessla om än något rundare och mer kompakt.

När vi kom fram till ett av få vattenhål som inte var fruset delade vi vänskapligt på läkerheten, tjockflytande vatten. Familjerna suckade lite åt vårt tilltag, men lite lera mellan tårna har ingen farit illa av. Dessförinnan hittade Troja högar av skogskarameller men den läckerheten fick hon gärna ha för sig själv. Kul att hitta en själsfrände även när det är kallare väder.

Över stock och sten bar det med full fart, blev nästan lite tagen av den här lilla svarta kulan som for fram genom skogen. Nästa gång får hon nog ta på sig skyddskostym så nära det riviga riset som hon är! Men kul hade vi.

Nu ligger jag här igen på familjens randiga och tänker tillbaks på allt kul vi hann med idag uppe på skogen. Jag har redan inviterat Troja för en ny tur dit upp. Då får vi väl försöka få till lite spår bara inte det ligger snöfras mellan riskvistarna igen.

Nu är det sovdags!

Idag blev det lite andra aktiviteter på vår skogsrunda. När vi gått runt nästan hela lilla skogen och kom fram till hygget skickade plötsligt familjen ut mig att leta. Jag vet, sedan tidigare, att det brukar betyda gömda saker på de mesta underliga ställen. Familjen väntade tålmodigt, passade på att greja med sina leksaker.

Fattade ingenting! Gjorde ungefär som jag brukar men utan resultat. Fick helt enkelt sakta in och smyga mig fram. Men vad hjälpte mig det!?

Plötsligt kom det en vindpust med goda dofter, inte alls den sorten som retats med mig den senaste tiden. Nej, det här kände jag igen. Var var var .... var var det! Nog för att jag har letat och hittat prylar i träden förr. Godis inkilat i barken på stora träd. Det var nästan så det blev frustrerande. Jag kände att det var nära, väldigt nära. Där stod familjen och såg ganska nöjd ut. Jag jobbade på och det ganska länge ........

Det var bara att försöka fokusera på dofterna, plötsligt drogs nosen upp mot en grantopp! Där satt den, godisbiten. Det blev utdelning den här gången också :) Första gången jag fick tampas med en gran på det här sättet, den var inte helt villig att släppa ifrån sig fyndet. Det lär väl bli fler gånger misstänker jag, övningarna brukar liksom upprepas ...........

Nu ligger jag här på det randiga igen, samlar krafter till kvällens inomhusträning. Det ska bli kul! Mycket har hänt sedan sist.

Det har varit några riktigt jobbiga dagar! nästan veckor faktiskt :) Har inte riktigt hängt med vad som hänt i omgivningen, alla dessa dofter som gäckat mig. Kan inte komma på att jag upplevt det tidigare, det kan ju ha med min ålder att göra. Tjejer har alltid varit kul, men den dragningskraft dom haft den senaste tiden - nej, den har jag inte känt av tidigare. Löptikar!

Nu börjar jag landa i verklgheten igen, skönt! Nu är jag lite mer förberedd nästa gång .....

I torsdags kväll var vi till klubben igen och gick en mysig promenad med gänget. Lite svårt var det att gå med nosen framåt, en lockande Galen gick där bakom mig. Liten surrade runt mna ben som den värsta lilla retsticka. Lekinviterna avlöste varandra, gissa om jag velat ställa upp och ta en svängom på fältet. Familjerna hade helt enkelt en annan åsikt! Koppelpromanad var det på schemat den här kvällen, bara att ställa in sig i ledet. Vet att det kommer andra möjligheter längre fram. Vi killar skötte oss med den äran, där måste vi samlat många bonuspoäng för vårt exemplariska uppträdande.

Veckan avslutades för  min och familjens del med en sväng till goda vänner uppåt landet. Vigge försökte värja sig inför mina glädjeyttringar. Det var nästan befriande att träffa en lugn och stadig terv efter de här senaste virriga dagarna. Ett kärt återseende blev det också  med gårdens katter, mest från min sida kanske :) Ömsesidig respekt! GråTuten drog sig undan medan RödTuten var lite mer sällskapligt inställd. Däremot höll räven sig undan den här gången. Han fick väl nog av mitt skällande förra gången vi var där. En underlig prick, den där Mickel.

Nu gäller det att samla krafter inför ny vecka och allt vad som kommer att hända då.

Det är inte alltid lätt att leva! eller vara hund för den delen heller. Ljust nu har jag nästan tappat kontrollen över mig själv känns det som. Plötsligt är dom där, dofterna som nästan får mig att tappa fattningen, eller kanske mera rätt - jag tappar fattningen! Tjejer!!! Löptider var det någon som sa. Härom kvällen var vi på inomhusträning igen, kan inte påstå att jag minns så särskilt mycket av det. Där var så mycket godis i luften så jag höll på att explodera av allt pirr i kroppen. Må det få en ände, tror att familjen håller med mig om det.

Idag tog jag och familjen en tur till ån. Där är fint och behagligt att vara. Med lite inspiration från "Mästanas Mästare" i går kväll så lekte vi stenpelare.

Vi hittade en bra påbörjad. Man hade bra koll på omvärlden, jag fick agera översta stenen och klarade det galant. det var inte mycket som undgick mig därifrån. Inte heller alla goda dofter!

Plötsligt for nosen iväg, upp och alldeles av sig själv! Det är inte lätt att vara ung kooikerpojk  och plötsligt stå där inför verkligheten och alla frestelser. Men man lär sig väl så småningom eller inte ..........

Dagen började lugnt, det var nästan svårt att vakna för det ville inte bli ljust. Lite sovmorgon var välbehövligt efter en så innehållsrik vecka. Fram på förmiddagen ringde telefonen och familjen hade någon slags planeringssamtal med någon. Kaffe i termosarna och kanelbullar på vägen. Vi drog till en mötesplats och där var Allie och hennes familj. Kul, långpromenad med tjejsällskap! Allie är med i träningsgruppen som träffas ibland, en riktigt charmig liten pinne. Vi drog upp till tassemarkerna för en tur uppe i berget. Över stock och sten gick det och så småningom var det dags för kafferast. Då avslöjade Allie en av sina passioner - skogskarameller!

Där fanns många, så nu vet vi att det finns både rådjur och kanske en och annan hare också på skogen. Allie var en fena på att hitta skatterna. Det var mysigt att upptäcka nya stigar ihop med henne. Det var ok att hon försökte tala om för mig var skåpet ska stå, lite gentleman får man ju vara när tjejerna kommer på besök.

När kaffet var uppdrucket drog vi vidare ner till mina favoritstenar på udden vid långgrunda viken. Vi njöt av utsikten en liten stund efter att vi prövat isen. I Allie har jag en själsfrände, hårt vatten kan man vara lite restriktiv med. Annat var det med den ström av skridskoåkare som drog ut över isen, det var nästan som ett lämmeltåg.

På väg hem hittade vi en annan udda sak - en doktor med bruten fot! Jo, det är sant. Doktorn behövde lite assistans ut till civilisationen, det fick hon av oss. Det var dagens scoutinsats, bra att kunna hjälpa till. Det var en tapper en, nästan i överkant hörde jag familjerna säga när vi gjort vår insats. Vi får väl hoppas att det gick bra sedan, för en doktor med trasig fot är väl kanske inte så bra ....

Tack Allie för en trevlig långpromenad! kom gärna igen, det finns många fina stigar kvar att undersöka.

Nu ska jag knoppa in och samla krafter, för i morgon ska vi på inomhusträning igen. Kul!