Vad kan väl vara bättre än att ligga på familjens randiga och drömma!

Vi var på hundklubben igår kväll igen. Till att börja med så var det väl inge hit precis. Mörkt och ruggigt, spökskuggorna stod och lurade överallt. Ute på träningsplanen var det väl ljust då, men strålkastarna lierade med spökskuggor är ingen kul grej. Tränar på att vänja mej ......... Tacka vet jag skuggorna i min egen skog, dom vet jag var jag har.

Det var skönt att få ta en paus i min bilkoja.

Promenad med gänget - hon var där! Galen har jag ett gott öga till, tror hon gillar mig lite också. Det var ingen hejd på pussandet. LIten försökte göra sig påmind men hade inte en chans! Jo, det var en hög hundar till med på turen, men vad spelar det för roll när Galen var där. Jag glömde helt bort att hålla koll på spökskuggorna, vem har väl tid med sån´t när det finns pärlor i ens närhet :)

Nu ska jag drömma vidare på familjens randiga ........

Snart kanske vi kan få en dejt i skogen;)

Nu har jag sovit ut efter en rolig dag! Mina skäggiga kompisar var på besök igår. Vi hade lite eftermiddagsträning i min skog. Lillebror Lakritz ska visa sina framtassar till helgen och behövde testa mina marker. Trots en stadig västan så fixade han spåret med bravur och pinnarna som hans familj tappat på vägen. Den gamle fick sig också en sväng men var mycket frustrerad över att han inte fick mer än en liten startsträcka. Baylies är en rutinerad spårräv och han älskar att dra iväg sin familj i bästa riesenstil.

Själv så fick jag pröva på spår på öppen ängsmark för första gången. Inga problem! Tror till och med att familjen var nöjd med mig. Spåra är livet!

Sedan drog vi upp till min skog och letade efter prylar. Det är kul det med, nästan lika kul i alla fall.

Nu ska jag har en lugn dag och njuta av stugvärmen, till kvällen bär det av till hundklubben och lite aktiviteter där.

Ha en bra dag!

Nog för att det är kul att vara på resande fot men det är rätt skönt att sova ut på familjens randiga i alla fall. Mjukt dun under örat är allt bra mysigt :)

Två nätter på hotell var helt ok liksom promenader bland nya och främmande dofter. Det var skönt att få ta en vända i min egen skog i morse! En och annan hästskulptur hade landat på mina stigar medans jag var borta. Förstår inte att dom inte kan ta ett kliv ut i riset och lägga högarna där i stället. Dom kan ju knappast skylla på att riset är för högt eller att stenarna är ivägen, hästarna alltså med sina långa ben. Nej, dom lägger det mitt på stigen så man nästan snubblar på dom, högarna alltså.

Idag skulle familjen käcka till det lite och göra det svårt för mig. Men tji då! Vad har man väl inte nosen till om inte att leta reda på prylarna familjen släpper omkring sig i skogen. Lätt som en plätt var det, fast lite kul också med lite nya grejer.

Nu ska jag fortsätta att njuta av det mjuka randiga!

Natti natti!

Jaha, då var man på resande fot igen. Familjen är ute på jobb och jag får helt enkelt hänga med. Den här gången är det en kollega med också. Efter en bra stund var det dags för förmiddagskaffe. Tur för mig! Det betydde kaffe och kanelbulle och lite strosande i det vackra vädret. 

Inte helt illa måste jag säga. Friskt och klart men inte inspirerande till bad. Familjen var helt nöjd med det förstod jag. Som vanligt tyckte familjen att jag skulle posera lite också, inte bara strosa där utmed kanalkanten. Så visst .................

Nu ska vi sova på hotell, det blir ju intressant. Det är kväll och maten är äten. Det vankas väl en liten kvällstur på stadens gator, det blir lite annat än att lätta på trycket bakom någon av granarna hemmavid. Kan säga att det är ganska halt för vintern har nått hit! Men det är lite mysigt när det frasar mellan tårna för det är lite vitt där det brukar vara grönt.

Natti!

... var jag en liten spoling. Det var en frostig dag och jag var på äventyr med min kompis Torsten. Vi hade faktiskt ganska kul dår på toppen av ett kul berg i Kungälv.

Jo, dom har sådana där. När vi smög omkring där på stigarna så hittade vi det konstigaste plakat efter det andra! Vad var detta? Platta saker med fyrfotingar på ......... Familjerna hade svaret! Berget beboddes av en skytteklubb och de var pappfigurer dom siktar på när dom låtsas jaga. Ja, ja, man blir ju nästan trött, men det var ett bra ställe att äventyra på.

Nu är jag i alla fall lite äldre men nog för jag kände mig som en liten fis idag.

Långt ifrån den friska frostiga dagen som för ett år sedan, det är ganska blött även om det var lite uppehåll ett tag på dagen. Vi var på en annan hundklubb än vi brukar. Där stod jag lugnt och väntade medan familjen stod och tjatade i vanlig ordning. Då drog det igång, ett hest oväsen bakom mig! En annan hund med hes stämma skallade från buren i en bil, bra att det var en bur emellan. Framför mig stannade en svart sak, schäfer tror jag. Nu blev jag trängd! Prövade hela registret. Är ganska bra på lekinviter så det vara bara att köra. Respons, nej inte det minsta. Blev nästan lomhörd av den hesas försök till att skälla sig ur buren. Kan säga att det var inte lätt! Återstod till slut att blunda för omvärlden och vänta ut reträttern, vår alltså. Lön för mödan, en skön vända över markerna med massor av nya dofter.

... har jag varit på idag. Saknaden efter min morgondejt, älgtjejen, är stor. Jag kan inte låta bli att kolla lite efter henne på morgonrundorna. Familjen har nog rätt, hon är borta för alltid.

Så idag drog jag iväg på en expedition för att kanske hitta någon ny trevlig typ att dejta emellanåt. Visste ni att det finns vildmark mitt inne i tätortens centrum! Säveån drar rakt igenom Lerum, fullt med vatten, träd och buskar. Döm om min förvåning när jag hittade ett träd med en hög flisor nedanför. Familjen (rena uppslagsboken när man behöver) upplyste om att det blir så när bävrarna arbetar på egen hand. Knepigt! Helt klart något att dokumentera.

Vi fortsatte vandringen och lika förvånad uptäckte jag fler träd med flishögar längs vår väg. Familjen upplyste mig om att bävrarna har otroliga tänder som dom använder när dom gör flishögarna. Dom tänderna ska jag nog akta mig för. Fattar inget ........... men det verkar som att dom har inbygda verktyg. Hur ser dom ut?

Men någon livs levande bäver blev det inte. Dom är kanske inte så intresserade av en sån som jag, en kooikerpojke av bästa sort.

Jag får helt enkelt sova på saken och se vad drömmarna berättar för mig. För nu knackar John Blund på rutan.

Min morgondejtande älgtjej har vandrat vidare, det säger i alla fall familjen. Hon har hållit sig undan sedan förra veckan och är nog på en annan planet nu. Tror hon for i lördags morse. Jag har spejat varje morgon där bortom granarna, men ingen där. Saknar henne faktiskt! Jag hade nästan tänkt bjuda in till lite lek nästa gång

Livet måste gå vidare säger familjen, så vi tog en sväng västerut, familjen och jag. Det var igår det. 

Där uppe på Svartnäsan har jag ett gömsle, perfekt till att speja på måsarna därifrån som cirklar inne i viken. Lite fika paus blev det och familjen delande med sig av kanelbullen. Jag tänkte lite på min kompis Wilse som älskar kanelbullar, han hade gillat den här också.

För att göra tillvaron lite mer spännande så brukar jag köra lite kooikerrace. Fick lust till det ute bland stenarna också. Det var så friskt i vinden, ja, riktigt inspirerande. Familjen blev som förstenad av mitt tilltag, jag fattade ingenting. Men det var härligt att fara fram över stenarna, nästan lika fort som mellan granarna hemma i min skog. Tänkte inte på att det var ganska halt på sina ställen. Plötsligt liksom fastnade jag nästan som i spagat eller vad man säger. Vilket ben skulle jag lyfta först?

Ingen ko på isen, det löste sig!

Det var väl inte direkt planerat, men jag drattade i! Kan säga att det var ingen värmande upplevelse precis. Men vad är väl det för en kooikerpojke av bästa sort :) Det var helt klart en bra dag.

Idag fick jag nöja mig med ett spår här på hemmaplan, fyra prylar tappade i  skogen och dom hittade jag.

Nu är det  natt och suss gott för i morgon är det jobbardag!