Idag tog vi oss en tur ut i naturen. Jag vet, stugan vi bor i ligger mitt i alltihopa. Men nu begav vi oss ut i lite av det som nästan är vildmark. Här finns hur många utmärkta vandringsleder som helst. Hade vi gått hela vägen hade vi kommit fram till Lindalen. Jag såg en skylt i början där det stod att där serverde dom våfflor. Det hade varit helt på sin plats, men sanningen är nog den att våffeljärnen var nog inte igång för det är liksom inte sässong just nu, säger dom som vet. Någon har glömt att ta ner skylten.

Men vad spelar det för roll, för det var en härlig tur med många spännande saker att upptäcka.

Tänk bara så mycket vatten det var överallt! Häftigt med farten det hade. Måste medge att jag kände mig lite liten emellanåt.

Jag försökte få Tyra med på noterna men hon gillade inte att bli blöt om tassarna! Eller i alla fall skyllde hon på det.

Så småningom, när inte Tyra ville vara med i vattenleken så hittade jag lite pinnar på botten som vill upp. Med andra ord är det inte annorlunda än andra vatten där jag brukar botanisera.

Familjen blev lite skärrad där ett tag, för det var full fart på vattnet och strax nedanför var det en fors. Gissar att det fanns en viss oro för att jag skulle flyta med strömmen ut i vattnet och det var ingen mer än jag som var badlysten. Kallt i vattnet - ja, det var det.

Vi drog vidare över vattenfyllda marker. Äntligen fick jag lite fart på syrran, om än bara för en kort stund. Det lilla gott nog.

Tillbaka till stugan och en lugn och skön kväll. Vi fick besök av bofinken Knut. Familjen fick en chans att vara fågelfotograf för en stund, medan Tyra och jag visade oss styva på att inte bråka med Knut. En del av våra fränder har lite dålig rykte i liknande sammahang. Vår ras däremot, kallas ju lockhundar så en del saker är ju självklara ........ eller .........

Nu väntar en natts vila innan sista dagen på fjället för den här gången.

Nu har vi varit här ett par dagar. Lite turer i närområdet har det blivit idag också en tur upp på Kungsleden.

Tyra ställde upp på en liten posering i porten upp till leden, men bara om jag uppförde mig. Vi är ju faktiskt turister på vift, familjen och jag. Tyra fick till uppgift att guida mig utmed leden och visa på lite av hennes specialiteter. Hon for nästan som en vessla över marken när hon följde spåren av vad nu som gått fram där.

Efter en stund tyckte familjerna att det var dags för lite minnesträning för oss fyrfotade. Vi har ju båda två lärt oss att hämta saker åt våra nära.

Jag tyckte jag fick världens chans att vara gentleman, för när det var Tyras tur att arbeta slog jag genast följe med henne ut i marken för att leta. Eftersom hon snabbt visade var saker låg så tog jag den och bar in den till familjerna. Lite tjänstvillig kan man ju alltid vara. Men så fel det kunde bli! Det vara bara jag som förstod att det var en vänligt sinnad tanke och gest från min sida .........

Vi hittade lite koncentrerad vinter på vägen också. Det börjar vara skralt med det nu. Våren tar mer och mer grepp om naturen även här uppe på höjderna. Jag måste säga att var sak har sin plats, även snön. För nu föredrar jag faktiskt att ta mig fram på barmarken, det får gärna bli vår helt och hållet nu.

Tyra försöker hela tiden hålla mig på plats. Jag spelar med i hennes spel, men tar egentligen inte åt mig så förfärligt mycket. I morse kunde hon inte hålla sig - jag fick en puss! Så nu börjar hon nog tina upp lite, hon behöver bara lite tid på sig. Så tror jag det är. Men jag gillar henne skarpt, hon är ju min storasyster!

Familjen och jag har dragit norröver. Vi är på inspirations- och arbetsresa har jag fått förklarat för mig. Efter en dag i bilkojjan hamnade vi i Sälen. Här är fortfarande vinter, i alla fall fläckvis.

I väntan på mina rötters familj och storasyster så tog vi en sväg runt Sälenfjällen.

Nu kan jag lägga till i min meritlista att jag varit utomlands! I grannlandet Norge närmare bestämt. I går blev det bara en kortis, men ändå.

Så småningom kom dom och vi plockade in pick o pack i stugan. Mysigt!

Tyra, min storasyster, hon har helt klart för sig hur jag ska hanteras. Hur mycket jag än visar att jag är glad att se henne igen så håller hon mig stången! Hon tycker nog jag är samma lilla fis som en gång fick med sig hennes visdomsord när jag flyttade till min familj. Men det är bara att fortsätta med charmoffensiven. Jag vet att hon till slut ger med sig, det gjorde hon ju när jag träffade henne senast. Men det tog tre dagar. Så det gäller bara att hålla ut.

Idag tog vi en liten egen runda, familjen och jag. Det bar av över gränsen igen. Så småningom hittade vi en trevlig liten sjö där isen töat bort i kanten. Dom har lika bra pinnar att fiska upp här som hemma!

Tilbaka till stugan igen, lite fikastund, för att samala krafter för en tur upp på fjället. Gissa om där fanns en massa goda dofter, helt nya för en kille som mig! Tyra, syrran, visade vägen. Men inte fick jag med henne på mina lekinviter inte. Hon var med intresserad av alla lemmelspår och annat godis i markerna.

Nu väntar lite mat och vila innan morgondagens äventyr väntar.

Idag har vi haft en lugn dag, familjen och jag. Tror jag i alla fall. Har varit mest på hemmaplan. Men igår var det annat. Vi var iväg på jobb, min kompis Torstens familj anslöt också på vår lilla tur. Torsten fick stanna hemma hos sig och hålla koll på sina marker, kanske säkrast så.

Jag trodde till en början att jag som vanligt skulle hålla koll på bilkojjan. Gissa om jag blev överraskad när jag fick komma med och hjälpa till en sväng också!

I förbifarten fick jag göra en ny bekantskap, lilla Alliz var en käck liten tös. Hon hade mycket energi den lilla, knappt en tvärhand hög. Undrar just vad hon ska bli när hon blir stor. Kul var det för hon var snabbt med på noterna.

Nu inväntar jag bara kvällens lilla runda innan mörkret lägger sig. Ganska skönt med en lugn dag så här emellanåt, även om jag försöker dölja min tillfredställelse många gånger.

Hoppas du haft en bra dag kompis! Det har ju varit din dag idag. Grattis!

Jag tänkte allt på dig när jag jobbade där med alla mina skatter. För visst klarar väl du också att fiska?

Hoppas din familj bjöd dig på något alldeles extra idag på din tvåårsdag.

Nu har det varit full syning i flera dagar så en lugn dag på familjens randiga hade jag nästan sett fram emot. Till en början så löpte allt på i lung och ro. Skönt för det var mycket att fundera igenom efter helgen.

Igår gick vi upp i ottan igen. Ut i skogen bar det. Familjen skulle träffa flera likasinnade som skulle leka lite med sina leksaker. Skogen vi begav oss till ligger långt bortom allfarvägarna och till slut hittade vi mötesplatsen. Så smånigom hittade vi också dom andra lekkamraterna.

Kan säga dig Wilse, det finns kanelbullar på fler ställen än Dennis torg! Jag fick en egen och har blivit lovad att det kommer fler om jag får följa med fler gånger på sådanan här lekträffar.

Det var en trevlig dag i skogen med mycket nya intryck för en sådan liten kille som jag.

Så det där med en lugn måndag avbröts plötsligt av familjen som promt måste ut i skogen idag också. Långgrunda viken lockade och det var ju länge sedan vi var dit. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilkojjan igen.

Väl uppe vid sjön så satte sig familjen på en berghäll med sina leksaker. Jag fick helt enklet roa mig på egen hand.

Min klippa Frida, som ju inte är med mig längre, invigde mig i konsten att plocka upp skatter från sjöbotten. Jag hade plötsligt hur mycket som helst att göra!

Det gäller att hitta en lagom stor skatt att fiska upp. Flyttar sedan in den på lite grundare vatten. Börjar ha en riktig snitts nu. Frida lärde mig hur jag skulle börja.

Sedan gäller det att ta ett djupt andetag och fiska upp skatten.

Hela strandkanten är full med skatter. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst! Familjen har inte riktigt förstått värdet i dom här ljuvliga pinnarna. Lagom murkna och kliar kott i tänderna när man tuggar sönder dom. Men det är väl mycket begärt. Å andra sidan är det ju en del av familjens värdefulla skatter som jag inte fattar ett dugg av, så det jämnar ut sig.

Däremot är trist att vi inte har samma tänk vid prioriteringar. För jag hade inte det minsta lust att lämna stranden och åka hem igen. Det var alldeles för många skatter som väntade på att få komma upp. Det hjälpte inte att jag försökte gömma mig bakom buskarna, vi skulle hem! Jag vet att det blir nya turer upp till skogen och kanske ligger skatterna kvar och väntar på mig.

Nu gäller det att vila och samla krafter för i morgon bär det av till hundklubben igen och vår tisdagsträning.

Dagen började med jobb i bilkojjan. Tänkte att det blir väl en lugn dag i sällskap med alla familjens leksaker.

Vi var på hundklubben och bland alla aktiviteter så skulle Liten visa världen hur hon hanterade spöken, fejkade harar och vad det nu mer var. Hon överlevde helt klart och gick stärkt igenom dagens övningar.

Gissa om jag blev överraskad när jag fick veta att vi skulle dra till Valsvägen och mina kalaspinglor när vi var klara!

Mina skäggiga kompisar och gamle Wilse gjorde att vi var ett rejält gäng.

Dom passade på att visa mig runt i området. Dom gamla herrarna stannade hemma medan vi andra drog iväg. Så smånigom hamnade vi vid en riktigt pärla till badsjö.

Galen drog med mig på en guidad tur i racerfart över faciliteterna. Jag vet ju vilken fart hon har så det gällde att lägga in rätt växel.

Vi ungtuppar brukar turas om att dansa med tjejerna så efter en liten kort sväng så fick jag ta igen mig medan Lakritz gav Galen en liten extra lektion i att vispa om i vattnet med högsta fart.

Sedan var det min tur igen. Det kan ju bli lite väl mycket med två ungtuppar dansande med tjejerna på samma gång. Lakritz tog en liten träningsvända med sin familj medan vi andra tog nya tag med vattnet och all kul man kan göra. Plötsligt började det dyka upp ätbara små pluttar som flöt på vattnet. Helt klart så når jag längre ut över vattnet än Liten, läge för samarbete alltså! Galen som är lite mer vild i hågen simmade ut och hämtade pluttar. Jag och liten höll oss på fasta land, vi lyckades fånga en hel del vi också.

Liten har inte så stor förståelse för att bada och inte heller att blöta tassarna. Så gentleman som jag ä så höll jag henne sällskap även om jag tassade ut i vattnet lite grand.

En nöjd kooikerpojke kröp så småningom in i bilkojjan. Härligt med en rejäl promenad och kul med lite nya marker. Sedan gör det ju inte saken sämre att dra runt tillsammans med kompisarna.

Tack vänner! det var en tervlig stund.

Ljuva drömmar på familjens randiga blev det sedan.

Det var med viss fasa jag tänkte på tisdagsträningen nu senast, när vi drog in till torsdagsträffen. Det var en stor luns till goldenkille som nödvndigtvis var tvungen att ställa sig in hos min favoritpingla Galen. Han hörde inte till vår grupp så Lakritz, min svarta skäggiga kompis, sa  helt enkelt ifrån när han blev för närgången. Usch, jag gillar inte sån´t. Lakrits gjorde helt klart en insats för gänget och som tur var så var hans familj snabb och motade iväg lunsen.

Så jag hade lite funderingar på vem som skulle vara där i kväll. Men döm om min förvåning, ja ingen luns inte, Enya var där! Vi fann varandra på nyårsafton. Jag har inte sett henne sedan dess, upptäckte att jag saknat henne! och hon mig :) Med löfte om att få ta en sväng om senare när alla andra var klara med sitt så var det riktigt kul att träna en stund.

Vi drog en härlig repa runt planen. Enya är en snabb och smidig schäfertjej, men jag är snabbare! Mina vändningar på stället i farten är det inte många som rår på, om jag får säga det själv. Vi hade så himla kul! Längtar redan efter en ny dans med henne!