Dagen började med sovmorgon! Skönt, för jag var helt slut efter allt kul som varit de senaste dagarna. På eftermiddagen tog vi en stärkande promenad. Nya ställen är alltid roligt att undersöka. Många andra hade kommit på samma tanke så det var nästan rusningstrafik på en del ställen, inte precis som uppe på våran skog.

Hörde med ett halvt öra att det vankas promenad i morgon också, med hundsällskap. Kul! undrar just vem det kan vara.

Bäst att samla ihop sig och drömma lite ljuvliga drömmar här på familjens mjuka randiga.

Nog hände det saker den här veckan! Inte bara det att tjejerna i min omgivning plösligt börjat sprida ljuvliga dofter, kan liksom inte styra mig. Nå´n sa att det är alldeles naturligt, jag har ju inte hunnit samla så mycket erfarenheter än. Jag kan inte hjälpa att jag släpper ifrån mig underliga ljud, strupen blir nästan av sig själv som en lur och ljuden bara kommer!!! Familjen är tålmodig, nästan mer än jag ......

Jag har haft långväga besök. Igår kom min halvsyster hit med sin familj. Från början bodde jag hos dom, men medan jag fortfarande var ett litet gli kom min familj och hämtade mig. Hur kul som helst att få visa var jag bor och mina fina skogar.

Ja tog med Maya upp till min bästa plats på skogen. Dom hade åkt långt så det var en bra grej att sträcka på benen lite tyckte jag. Långgrunda viken var täckt av alldeles blank is. Maya, min syster, gled ut på isen i bästa kontsåkningsstil. Jag tog det lite försiktigare, har ju berättat tidigare vad jag tycker om hårt vatten på sjöarna :).

Idag har vi varit en sväng upp till en annan bra plats på skogen, fylld med massor av fina dofter och spår. Kul att springa tillsammans upp och ner för bergen, inte varje dag man har sällskap av en kooikertjej precis.

Nu ligger jag här och känner mig lite smått ensam, tänker på allt kul som hänt dom senaste dagarna.

... är det skönt att sitta och begrunda det som skett. Många är dom här i min skog, det är fint att kunna variera sig. Jag är så nöjd med gårdagens äventyr! Nu gäller bara att ladda inför nästa veckas träff med hundkompisarna. Familjen säger att det kommer fler överraskningar innan veckan är till ända. Vad kan det vara? Kan nästan inte bärga mig. Men nu väntar familjens randiga och ljuvliga drömmar.

Idag har jag varit iväg på nya äventyr. Familjen och jag drog iväg till utkanten av den stora grannstaden. Där finns ett ställe med inomhushall för hundträning - lyxigt eller hur:) Mina drömtjejer har en toppenfamilj som fixade så att vi kan ha inomhusträffar varje vecka! Vilken dröm, träffa Liten och Galen varje vecka! Ja, alla dom andra är också kul att träffa, det finns fler kalaspinglor i gänget och så det svarta skägget Lakritz. Han är lite lurig men höll sig i kväll. För ett drygt år sedan så sprang han ifatt mig. Han blev lite frustrerad av min fart så han nappade tag i fösta bästa efter lite rejs bland träden. Det var min svans! Då stannade tillvaron för ett ögonblick. Jag har lite svårt att förlåta honom, men jag jobbar på det. Egentligen är han en genomsnäll kille. Det finns fler grabbar med, ska bli kul att lära känna dom lite mer också.

Skönt att slippa vara ute i mörka januarikvällen. Lite ovant var det att träffa så mycket hundar inomhus. Vi var tio stycken och alla hade sin egen koppelhållare. Killar och tjejer, valpar, vuxna och så vi mittemellan så klart.

Jag höll mig mest på min kant och spanade in vad dom andra höll på med. Galen imponerade starkt med sitt kryp. Henne har jag alltid lite extra koll på. Det var så mycket nytt att undersöka och spana in, måste erkänna att det inte var så mycket jag kom ihåg av allt vi tränat på egen hand, familjen och jag. Men med lite träning så ska jag komma igen.

Till slut innan vi var klara för kvällen så fick jag vara med på en platsliggning. Dom som tävlar måste klara det. Jag har inte bestämt än om jag vill tävla, men man kan ju alltid träna. Min familj blev riktigt överraskad över att jag låg stila hela tiden, nästan .............. Det var många spännande dofter att kolla av och vem kan väl hålla sig! Vi skötte oss med den äran, allihopa!

Nu gäller det att smälta alla intryck och lada för nästa veckas möte. Det ska bli så kul!

Istiden har äntligen gjort en paus här, skönt, för det blir lite påfresatande för somliga att halka runt på det glatta. Själv tycker jag det är ganska kul, när man lärt sig tekniken, att sladda och åka kana.

Vackert väder lockade ut familjen på lite utflykt västerut. I den stora grannstaden finns hamnen och där ett perfekt ställe att hälsa på stadsänderna. Så varför inte! Mina ursprungliga rasfränder hade som jobb att locka på änderna så familjerna kunde fånga in dom. Vad dom sedan gjorde med änderna är en annan historia. I Holland, där det finns gott om kanaler, byggdes särskilda ställen som kallas "eendenkooi" på holländska. Hur det egentligen gick till har jag inte helt satt mig in i, får väl läsa på till en annan gång.

Nu är ju hamnen ganska mycket större än en holländsk kanal, men där bor i alla fall änder och dom hälsade jag på. Tänkte se hur intresserade dom egentligen var av en så´n som mig.

I bästa kooikerstil smög jag på dom, men dom hade en egen ordningsmakt som gjorde det bästa för att jag skulle hålla mig på min kant. Svanen patrullerade och höll sig mellan mig och änderna mest hela tiden. Hukade för att göra mig osynlig, men det gick inte så bra.

Nästa drag var att helt enkelt gå ut i vattnet, spela med svansen och tala om att jag var vänlig sinnad. Men vad hjälpte väl det. Svanen höll ett vakande öga och väste till mig så snart jag rörde mig utåt, törs inte tänka på vad det kunnat sluta med. Dom flydde i alla fall inte fältet. Ut och simma var inte aktuellt och vad skulle jag ut där och göra, ett tjuvnyp av den där röda näbben kvittar.

Nu vet jag hur dom har det och det räcker för mig. Men det var trevlig med lite promenad i andra kvarter och solens närvaro gör det ju inte sämre.

Målbildsträning, någon gång har jag hört ordet. Det var bara att pröva och behövdes verkligen idag. Vi skulle ta oss till brevlådan, familjen och jag! Det gör vi nästan varje dag, men då är inte hela våran värld insvept i ett massivt istäcke! Det är den idag. Måste beundra brevbäraren som lyckades ta sig hit och härifrån! Så det vara bara att tänka si in i den korta vandringen och hur hindret skulle övervinnas. Det gick bra, både dit och tillbaka genom byn. Men det gick inte fort. Det har sina sidor att bo utmed en liten pitoresk grusväg dit inga sandbilar fixar till vägen lagom till morgontrafiken. Så vi får helt enkelt hålla oss hemma idag.

Gårdagens hundkaos förde något gott med sig för min del, för familjen halade upp en fin röd boll ur väskan. En läderkula i lagom storlek till mig. Nya tider väntar, träning i lite mer ordnad form. Får se vad det betyder, kanske lite mer regelbunden samvaro med mina kompisar :)

Jag fick låna den en liten stund och passade på att utmana vår isiga grusväg en stund till. Får ju passa på, den är på nära håll och känns inte fullt så kymig som sjöisarna jag prövade häromdagen.

Det gällde att palnera förflyttningarna för på båda sidor om mig var det rejäla backar. Det behövs inte mycket för att man ska glida nerför dom en sådan här dag.

Nu är det bara att invänta ljummavindar och plusgrader, tills dess får jag väl hålla mig här hemma. Lite sand på vägen kunde vara en bra sak, undrar just vem som kan tänka sig halka runt kullen ..............

Idag har jag varit iväg på egna aktiviteter, faktiskt riktigt bra. Familjen å sin sida drog iväg på hundkaos, för vad ska man annars kalla det med flera tusen hundar under ett och samma tak. Nej, det får allt vara för mig.

Däremot fick jag en ingående beskrivning av hur lilla Liten tog sig igenom dagens äventyr, eller vad man nu ska kalla det, här på kvällskvisten. Hon har vänstervarvat idag med blandat resultat, beroende på vem som tolkar det hela ;) Jag lånade några bilder från familjens leksak som jag tänkte dela med mig av.

Hon gjorde så gott hon kunde, den lilla primadonnan, samlade så mycket energi hon bara kunde innan det var dags att entra blå mattan. Det gäller att testa olika strategier, helt klart. Får se vad hon väljer nästa gång.

Sin vana trogen så tog hon världen med storm och ett stort leende. För att försäkra sig om en vänligt sinnad fru domare så delade hon ut en kärvänlig puss. Men vad hjälpte väl det, eller hur man nu ser på det. Jag vet hur goda dom verkligen är ;) för jag har fått smaka! Nej, Liten ville alldeles för mycket idag - det gick inte så bra, eller hur man nu ska se på det. Hon klarade sig i alla fall helskinnad ur hundkaoset, utan några större me´n och det är i alla fall bra.

Som tur var så fick hon en ordentlig vilostund medans parenteserna  och familjen tog en titt på dom som verkligen kan hålla sig i rätt position! Elitekipage kallas dom och tävlar om att hålla positionen bäst i Sverige. Kom igen Liten, vi ger dom lite tid så kanske ............. vad tiden lider. Vänstervarva kan vi väl slänga emellan med fast för min del får det vänta ett tag, i alla fall tills gräsmattorna blivit gröna igen.

Jo, för er som inte vet vad vänstrevarv är - hundutställning - och positionen är viktig när man tävlar i Lydnad.

Nu återstår väl närmast att förflytta mig till familjens rutiga, tänka igenom dagens aktiviteter och samla krafter till mogondagen.

Sov gott!

Vaknade till vackert väder, alltid något. Uteaktiviter var dagens plan. Familjen förklarade att solens ljus ska man ta vara på, det var bara att hålla med. Jag brukar inte vara särskilt nödbedd i sådana sammanhang, det finns inget bättre än att dra till skogs. Det vara bara det att många fler än vi hade samma tanke! Det var nästan trafikstockning på väg upp till våra tassemarker. Sjöarna hade fått istäcke och alla hade tydligen tänkt sig skridskoåkning.

Jag blev utlurad på det hårda vattnet! Alldeles svart och blankt, man kunde nästan se fiskarna som simmade under. Väntade bara att alla fyra tassarna skulle fara ut åt var sitt håll. Någon gång har jag hört en gammal skröna om "Bambi på hal is", så´n kände jag mig!

Nja, njutning var väl att ta i. Som tur var hittade jag fast mark att ställa mig på. Äntligen kunde jag slappna av för en stund. När sedan familjen fick ögonen på något annat spännande passade jag på - ålade mig in till stranden igen.

Snabbt, som en av grannens katter, dök jag in i vassen. Det där blanka hårda vattnet kan då vara för min del. Som specialist på att leka i vattenbrynet håller jag mig i strandkanten.