Idag blev det lite andra aktiviteter på vår skogsrunda. När vi gått runt nästan hela lilla skogen och kom fram till hygget skickade plötsligt familjen ut mig att leta. Jag vet, sedan tidigare, att det brukar betyda gömda saker på de mesta underliga ställen. Familjen väntade tålmodigt, passade på att greja med sina leksaker.

Fattade ingenting! Gjorde ungefär som jag brukar men utan resultat. Fick helt enkelt sakta in och smyga mig fram. Men vad hjälpte mig det!?

Plötsligt kom det en vindpust med goda dofter, inte alls den sorten som retats med mig den senaste tiden. Nej, det här kände jag igen. Var var var .... var var det! Nog för att jag har letat och hittat prylar i träden förr. Godis inkilat i barken på stora träd. Det var nästan så det blev frustrerande. Jag kände att det var nära, väldigt nära. Där stod familjen och såg ganska nöjd ut. Jag jobbade på och det ganska länge ........

Det var bara att försöka fokusera på dofterna, plötsligt drogs nosen upp mot en grantopp! Där satt den, godisbiten. Det blev utdelning den här gången också :) Första gången jag fick tampas med en gran på det här sättet, den var inte helt villig att släppa ifrån sig fyndet. Det lär väl bli fler gånger misstänker jag, övningarna brukar liksom upprepas ...........

Nu ligger jag här på det randiga igen, samlar krafter till kvällens inomhusträning. Det ska bli kul! Mycket har hänt sedan sist.

Det har varit några riktigt jobbiga dagar! nästan veckor faktiskt :) Har inte riktigt hängt med vad som hänt i omgivningen, alla dessa dofter som gäckat mig. Kan inte komma på att jag upplevt det tidigare, det kan ju ha med min ålder att göra. Tjejer har alltid varit kul, men den dragningskraft dom haft den senaste tiden - nej, den har jag inte känt av tidigare. Löptikar!

Nu börjar jag landa i verklgheten igen, skönt! Nu är jag lite mer förberedd nästa gång .....

I torsdags kväll var vi till klubben igen och gick en mysig promenad med gänget. Lite svårt var det att gå med nosen framåt, en lockande Galen gick där bakom mig. Liten surrade runt mna ben som den värsta lilla retsticka. Lekinviterna avlöste varandra, gissa om jag velat ställa upp och ta en svängom på fältet. Familjerna hade helt enkelt en annan åsikt! Koppelpromanad var det på schemat den här kvällen, bara att ställa in sig i ledet. Vet att det kommer andra möjligheter längre fram. Vi killar skötte oss med den äran, där måste vi samlat många bonuspoäng för vårt exemplariska uppträdande.

Veckan avslutades för  min och familjens del med en sväng till goda vänner uppåt landet. Vigge försökte värja sig inför mina glädjeyttringar. Det var nästan befriande att träffa en lugn och stadig terv efter de här senaste virriga dagarna. Ett kärt återseende blev det också  med gårdens katter, mest från min sida kanske :) Ömsesidig respekt! GråTuten drog sig undan medan RödTuten var lite mer sällskapligt inställd. Däremot höll räven sig undan den här gången. Han fick väl nog av mitt skällande förra gången vi var där. En underlig prick, den där Mickel.

Nu gäller det att samla krafter inför ny vecka och allt vad som kommer att hända då.

Det är inte alltid lätt att leva! eller vara hund för den delen heller. Ljust nu har jag nästan tappat kontrollen över mig själv känns det som. Plötsligt är dom där, dofterna som nästan får mig att tappa fattningen, eller kanske mera rätt - jag tappar fattningen! Tjejer!!! Löptider var det någon som sa. Härom kvällen var vi på inomhusträning igen, kan inte påstå att jag minns så särskilt mycket av det. Där var så mycket godis i luften så jag höll på att explodera av allt pirr i kroppen. Må det få en ände, tror att familjen håller med mig om det.

Idag tog jag och familjen en tur till ån. Där är fint och behagligt att vara. Med lite inspiration från "Mästanas Mästare" i går kväll så lekte vi stenpelare.

Vi hittade en bra påbörjad. Man hade bra koll på omvärlden, jag fick agera översta stenen och klarade det galant. det var inte mycket som undgick mig därifrån. Inte heller alla goda dofter!

Plötsligt for nosen iväg, upp och alldeles av sig själv! Det är inte lätt att vara ung kooikerpojk  och plötsligt stå där inför verkligheten och alla frestelser. Men man lär sig väl så småningom eller inte ..........

Dagen började lugnt, det var nästan svårt att vakna för det ville inte bli ljust. Lite sovmorgon var välbehövligt efter en så innehållsrik vecka. Fram på förmiddagen ringde telefonen och familjen hade någon slags planeringssamtal med någon. Kaffe i termosarna och kanelbullar på vägen. Vi drog till en mötesplats och där var Allie och hennes familj. Kul, långpromenad med tjejsällskap! Allie är med i träningsgruppen som träffas ibland, en riktigt charmig liten pinne. Vi drog upp till tassemarkerna för en tur uppe i berget. Över stock och sten gick det och så småningom var det dags för kafferast. Då avslöjade Allie en av sina passioner - skogskarameller!

Där fanns många, så nu vet vi att det finns både rådjur och kanske en och annan hare också på skogen. Allie var en fena på att hitta skatterna. Det var mysigt att upptäcka nya stigar ihop med henne. Det var ok att hon försökte tala om för mig var skåpet ska stå, lite gentleman får man ju vara när tjejerna kommer på besök.

När kaffet var uppdrucket drog vi vidare ner till mina favoritstenar på udden vid långgrunda viken. Vi njöt av utsikten en liten stund efter att vi prövat isen. I Allie har jag en själsfrände, hårt vatten kan man vara lite restriktiv med. Annat var det med den ström av skridskoåkare som drog ut över isen, det var nästan som ett lämmeltåg.

På väg hem hittade vi en annan udda sak - en doktor med bruten fot! Jo, det är sant. Doktorn behövde lite assistans ut till civilisationen, det fick hon av oss. Det var dagens scoutinsats, bra att kunna hjälpa till. Det var en tapper en, nästan i överkant hörde jag familjerna säga när vi gjort vår insats. Vi får väl hoppas att det gick bra sedan, för en doktor med trasig fot är väl kanske inte så bra ....

Tack Allie för en trevlig långpromenad! kom gärna igen, det finns många fina stigar kvar att undersöka.

Nu ska jag knoppa in och samla krafter, för i morgon ska vi på inomhusträning igen. Kul!

Dagen började med sovmorgon! Skönt, för jag var helt slut efter allt kul som varit de senaste dagarna. På eftermiddagen tog vi en stärkande promenad. Nya ställen är alltid roligt att undersöka. Många andra hade kommit på samma tanke så det var nästan rusningstrafik på en del ställen, inte precis som uppe på våran skog.

Hörde med ett halvt öra att det vankas promenad i morgon också, med hundsällskap. Kul! undrar just vem det kan vara.

Bäst att samla ihop sig och drömma lite ljuvliga drömmar här på familjens mjuka randiga.

Nog hände det saker den här veckan! Inte bara det att tjejerna i min omgivning plösligt börjat sprida ljuvliga dofter, kan liksom inte styra mig. Nå´n sa att det är alldeles naturligt, jag har ju inte hunnit samla så mycket erfarenheter än. Jag kan inte hjälpa att jag släpper ifrån mig underliga ljud, strupen blir nästan av sig själv som en lur och ljuden bara kommer!!! Familjen är tålmodig, nästan mer än jag ......

Jag har haft långväga besök. Igår kom min halvsyster hit med sin familj. Från början bodde jag hos dom, men medan jag fortfarande var ett litet gli kom min familj och hämtade mig. Hur kul som helst att få visa var jag bor och mina fina skogar.

Ja tog med Maya upp till min bästa plats på skogen. Dom hade åkt långt så det var en bra grej att sträcka på benen lite tyckte jag. Långgrunda viken var täckt av alldeles blank is. Maya, min syster, gled ut på isen i bästa kontsåkningsstil. Jag tog det lite försiktigare, har ju berättat tidigare vad jag tycker om hårt vatten på sjöarna :).

Idag har vi varit en sväng upp till en annan bra plats på skogen, fylld med massor av fina dofter och spår. Kul att springa tillsammans upp och ner för bergen, inte varje dag man har sällskap av en kooikertjej precis.

Nu ligger jag här och känner mig lite smått ensam, tänker på allt kul som hänt dom senaste dagarna.

... är det skönt att sitta och begrunda det som skett. Många är dom här i min skog, det är fint att kunna variera sig. Jag är så nöjd med gårdagens äventyr! Nu gäller bara att ladda inför nästa veckas träff med hundkompisarna. Familjen säger att det kommer fler överraskningar innan veckan är till ända. Vad kan det vara? Kan nästan inte bärga mig. Men nu väntar familjens randiga och ljuvliga drömmar.

Idag har jag varit iväg på nya äventyr. Familjen och jag drog iväg till utkanten av den stora grannstaden. Där finns ett ställe med inomhushall för hundträning - lyxigt eller hur:) Mina drömtjejer har en toppenfamilj som fixade så att vi kan ha inomhusträffar varje vecka! Vilken dröm, träffa Liten och Galen varje vecka! Ja, alla dom andra är också kul att träffa, det finns fler kalaspinglor i gänget och så det svarta skägget Lakritz. Han är lite lurig men höll sig i kväll. För ett drygt år sedan så sprang han ifatt mig. Han blev lite frustrerad av min fart så han nappade tag i fösta bästa efter lite rejs bland träden. Det var min svans! Då stannade tillvaron för ett ögonblick. Jag har lite svårt att förlåta honom, men jag jobbar på det. Egentligen är han en genomsnäll kille. Det finns fler grabbar med, ska bli kul att lära känna dom lite mer också.

Skönt att slippa vara ute i mörka januarikvällen. Lite ovant var det att träffa så mycket hundar inomhus. Vi var tio stycken och alla hade sin egen koppelhållare. Killar och tjejer, valpar, vuxna och så vi mittemellan så klart.

Jag höll mig mest på min kant och spanade in vad dom andra höll på med. Galen imponerade starkt med sitt kryp. Henne har jag alltid lite extra koll på. Det var så mycket nytt att undersöka och spana in, måste erkänna att det inte var så mycket jag kom ihåg av allt vi tränat på egen hand, familjen och jag. Men med lite träning så ska jag komma igen.

Till slut innan vi var klara för kvällen så fick jag vara med på en platsliggning. Dom som tävlar måste klara det. Jag har inte bestämt än om jag vill tävla, men man kan ju alltid träna. Min familj blev riktigt överraskad över att jag låg stila hela tiden, nästan .............. Det var många spännande dofter att kolla av och vem kan väl hålla sig! Vi skötte oss med den äran, allihopa!

Nu gäller det att smälta alla intryck och lada för nästa veckas möte. Det ska bli så kul!