Oh, äntligen - vad jag har längtat efter snö! Tänk, jag var tvungen att följa med familjen på en utflykt för att få plöja lite i det vita kalla ....... Helmysigt. Vi åkte till landet strax söder om Ulricehamn, där fanns det. Jag fick lyssna på familjens nöjda kommentarer om riktiga vintervägar, plogade och utan sand. Det är visst något alldelels extra eller så är det lite nostalgi sedan familjen bodde norr över, men det var innan min tid.

Där uppe, där det lyser i fönstrena förlustade sig familjen ihop med en massa andra. Jag fick helt enkelt hålla koll på bilen under tiden. Julbord kallades det. Undrar just vad det betyder. Ja, ja, men den promenaden vi tog sedan när det var klart var lön nog för mig. Jag älskar snö! Plöjde helt vilt innan det var dags att åka hemåt. Jag hade ändå inte hunnit kolla av hela stället innan det var dags att avsluta. När jag klev ur bilen hemma igen så var det inte en enda gnutta snö att sätta tassarna i. Undrar just om vi måste vänta till vårvintern i år också innan det kommer nått vitt singlande här hemma igen ...............

Ja, mycket mer snö än så är det inte i min skog just nu, men dom har lovat att det är på väg. Det blir kul!

Familjen säger att tiden bara rusar iväg, alldeles för mycket blir ogjort. Jag kan bara hålla med! Mina intressen är det minsann ingen som tar hänsyn till. Skogen, skogen, skogen!!!!! Det uppkom lite dåligt samvete, eller vad dom kallar det. Häromdagen fick jag i alla fall en liten dos av skogen och långgrunda viken. Som tur är så är mitt nosarbete av hög klass, för synen hade jag ingen nytta av, nästan. Det var dimma och lurvigt i luften, men vad gjorde det när jag fick nosa mig runt på udden vid min trevliga vik.

Vanligtvis är jag ingen badkruka, men fy vad kallt det var! Avstod frivilligt att ge mig ut i det blöta. Det var nästan så det knastrade!

Om man bortser från den grötiga sikten så var det betydligt trevligare uppe på min utkikssten. Jag kunde i alla fall känna vittring av skogen och dom som bor där och höra skogens tysta ljud (när inte flygplanen brakade förbi ovanför) Med andra ord lite nya intryck att ha med mig i drömmarna när familjen i alla fall bara jobbar.

Jag ska inte klaga, vandringar i hemskogen i vanlig ordning får jag varje dag. För några dagar sedan var jag bortlånad. Familjen skulle jobba och tyckte att jag var värd något bättre än att göra detsamma. Så jag hade ett par trevliga dagar hos en god vän. Det var bra, njöt i fulla drag av allt som hände. Träffade en äldre goldenherre, fick mig lite livsvisdom och det skadar ju ingen. Den långpromenaden vi gjorde gick inte av för hackor. Tack!

Familjen jobbar på med sitt och jag ska samla mig inför en något vitare skog. Det singlar lite försiktiga flingor i luften. Kanske kanske ......... lite snöplöj kan vara på gång ..........

Ja, inte blev då den här dagen som jag hoppats på! det fanns en viss förhoppning om en trevlig kväll på hundklubben och kanske en liten promenad med mina kompisar - inte minst mina tjejer! Nix pix sa familjen. Nu är det jobb som gäller!

Dagen började för mig som jobbsupporter, det betyder att jag håller koll på min bilkoja, från insidan medans familjen kollar på sitt håll eller vad det nu innebär det där med jobb. Det bärs i alla fall en massa tunga väskor under visst stånkande först bort och sedan efter ett tag tillbaks ....

Jobbet klart, bilkojan rullade iväg, bara att hänga med.

Så småningom hamnade vi i Alingsås. Familjen umgås med en hundtrimmare där. Just det, inte var det frivilligt från min sida heller!

Ni som känner mig vet att vatten är något jag gillar att  ungås med, när jag själv väljer! Jag har badats! men inte av fri vilja, i badkar och med schampo till råga på allt. Jag skulle göras fräsch och ren, undrar just vad som är i görningen nu. Nå´t lurt är det .........

Så nu ligger jag på familjens randiga igen och drömmer om sommarens bad och trevliga promenader med mina kompisar!

tazz och godnatt!

Vad kan väl vara bättre än att ligga på familjens randiga och drömma!

Vi var på hundklubben igår kväll igen. Till att börja med så var det väl inge hit precis. Mörkt och ruggigt, spökskuggorna stod och lurade överallt. Ute på träningsplanen var det väl ljust då, men strålkastarna lierade med spökskuggor är ingen kul grej. Tränar på att vänja mej ......... Tacka vet jag skuggorna i min egen skog, dom vet jag var jag har.

Det var skönt att få ta en paus i min bilkoja.

Promenad med gänget - hon var där! Galen har jag ett gott öga till, tror hon gillar mig lite också. Det var ingen hejd på pussandet. LIten försökte göra sig påmind men hade inte en chans! Jo, det var en hög hundar till med på turen, men vad spelar det för roll när Galen var där. Jag glömde helt bort att hålla koll på spökskuggorna, vem har väl tid med sån´t när det finns pärlor i ens närhet :)

Nu ska jag drömma vidare på familjens randiga ........

Snart kanske vi kan få en dejt i skogen;)

Nu har jag sovit ut efter en rolig dag! Mina skäggiga kompisar var på besök igår. Vi hade lite eftermiddagsträning i min skog. Lillebror Lakritz ska visa sina framtassar till helgen och behövde testa mina marker. Trots en stadig västan så fixade han spåret med bravur och pinnarna som hans familj tappat på vägen. Den gamle fick sig också en sväng men var mycket frustrerad över att han inte fick mer än en liten startsträcka. Baylies är en rutinerad spårräv och han älskar att dra iväg sin familj i bästa riesenstil.

Själv så fick jag pröva på spår på öppen ängsmark för första gången. Inga problem! Tror till och med att familjen var nöjd med mig. Spåra är livet!

Sedan drog vi upp till min skog och letade efter prylar. Det är kul det med, nästan lika kul i alla fall.

Nu ska jag har en lugn dag och njuta av stugvärmen, till kvällen bär det av till hundklubben och lite aktiviteter där.

Ha en bra dag!

Nog för att det är kul att vara på resande fot men det är rätt skönt att sova ut på familjens randiga i alla fall. Mjukt dun under örat är allt bra mysigt :)

Två nätter på hotell var helt ok liksom promenader bland nya och främmande dofter. Det var skönt att få ta en vända i min egen skog i morse! En och annan hästskulptur hade landat på mina stigar medans jag var borta. Förstår inte att dom inte kan ta ett kliv ut i riset och lägga högarna där i stället. Dom kan ju knappast skylla på att riset är för högt eller att stenarna är ivägen, hästarna alltså med sina långa ben. Nej, dom lägger det mitt på stigen så man nästan snubblar på dom, högarna alltså.

Idag skulle familjen käcka till det lite och göra det svårt för mig. Men tji då! Vad har man väl inte nosen till om inte att leta reda på prylarna familjen släpper omkring sig i skogen. Lätt som en plätt var det, fast lite kul också med lite nya grejer.

Nu ska jag fortsätta att njuta av det mjuka randiga!

Natti natti!

Jaha, då var man på resande fot igen. Familjen är ute på jobb och jag får helt enkelt hänga med. Den här gången är det en kollega med också. Efter en bra stund var det dags för förmiddagskaffe. Tur för mig! Det betydde kaffe och kanelbulle och lite strosande i det vackra vädret. 

Inte helt illa måste jag säga. Friskt och klart men inte inspirerande till bad. Familjen var helt nöjd med det förstod jag. Som vanligt tyckte familjen att jag skulle posera lite också, inte bara strosa där utmed kanalkanten. Så visst .................

Nu ska vi sova på hotell, det blir ju intressant. Det är kväll och maten är äten. Det vankas väl en liten kvällstur på stadens gator, det blir lite annat än att lätta på trycket bakom någon av granarna hemmavid. Kan säga att det är ganska halt för vintern har nått hit! Men det är lite mysigt när det frasar mellan tårna för det är lite vitt där det brukar vara grönt.

Natti!

... var jag en liten spoling. Det var en frostig dag och jag var på äventyr med min kompis Torsten. Vi hade faktiskt ganska kul dår på toppen av ett kul berg i Kungälv.

Jo, dom har sådana där. När vi smög omkring där på stigarna så hittade vi det konstigaste plakat efter det andra! Vad var detta? Platta saker med fyrfotingar på ......... Familjerna hade svaret! Berget beboddes av en skytteklubb och de var pappfigurer dom siktar på när dom låtsas jaga. Ja, ja, man blir ju nästan trött, men det var ett bra ställe att äventyra på.

Nu är jag i alla fall lite äldre men nog för jag kände mig som en liten fis idag.

Långt ifrån den friska frostiga dagen som för ett år sedan, det är ganska blött även om det var lite uppehåll ett tag på dagen. Vi var på en annan hundklubb än vi brukar. Där stod jag lugnt och väntade medan familjen stod och tjatade i vanlig ordning. Då drog det igång, ett hest oväsen bakom mig! En annan hund med hes stämma skallade från buren i en bil, bra att det var en bur emellan. Framför mig stannade en svart sak, schäfer tror jag. Nu blev jag trängd! Prövade hela registret. Är ganska bra på lekinviter så det vara bara att köra. Respons, nej inte det minsta. Blev nästan lomhörd av den hesas försök till att skälla sig ur buren. Kan säga att det var inte lätt! Återstod till slut att blunda för omvärlden och vänta ut reträttern, vår alltså. Lön för mödan, en skön vända över markerna med massor av nya dofter.