Idag är det blött! Regn! Igår var det också blött, men av en annan orsak. Till en början regnade det då också men sedan kom solen. Vi drog västerut, som vi gör ibland, familjen och jag.

Ut på mina älskade klippor. Det var ljuvligt att stå där och bara ta in alla dofter i vinden. Familjen hade med sig en lekkamrat och dom släpade naturligtvis på sina leksaker. Bra - för då kunde jag lite mer ostört botanisera runt på berghällarna. Ja, med måtta förstås. För mig var det lite kul att ha fler än en att hålla reda på. Lite trivsamt är det ju för en så´n som mig med lite trevliga vänner också. När vi närmade oss stället där längst ut där jag för några veckor sedan fick pröva på den hårda skolan, då var det rätt skönt att ta det lite lugnt och helt enkelt följa familjen i hasorna. Jag ville inte känna på det kalla våta igen. Det glömmer jag aldrig! Inte familjen heller, tror jag.

Det blåste häftigt, nästan så man kunde bli genomblöt utan att hoppa i. Det var en härlig tur dit ut, det blir det nästan alltid oberoende av vädret.

Så idag tar jag det lilla lugna på familjens randiga. Helgen vankas, undrar just vad den för med sig ......

Idag har dom varit här! Mina kalaspinglor!

Familjen hade inviterat dom, hela gänget. Det var projekt av någon sort på gång. Vad visar sig väl så småningom. Torstens familj var också med och då är alltid något i görningen! Jag kan snart inte hålla koll på alla projket som familjen har igång.

Jag fick en chans att prata lite med Lilen på tu man hand innan resten anslöt. Annars är ju nästan alltid Galen med och dansar och då blir det liksom en annan grej. Vi hade himla kul en stund innan hela gänget drog till skogs för en massa lekar och annat skoj. Sju hundar drog runt här i min skog, Galen, Liten, Wilse,Baylies, Lakritz och Wiskey och så jag. Fullt hus i skogen! Familjen hade med sina leksaker och förevigade oss. Torstens familj hade med en massa delikat torkad lunga med sig. För en sådan litenb godbit kan man nästan göra vad som helst!

Ganska nöjd ligger jag på familjens randiga och tänker tillbaka på allt kul som hänt idag. Tänk att Liten och jag dansade så himla bra ihop, hon är allt en liten goding hon också.

Nu har jag sovit på familjens randiga igen. Visst är det skönt att vara hemma igen, men jag skulle inte vilja vara utan den senaste veckans äventyr! Oj, vad mycket jag har att tänka tillbaka på. Tänk vad mycket vatten som strömmat genom mina tassar dom senaste dagarna.

Men nu är jag hemma igen och måste säga att våren doftar ljuvligt! Första morgonsolen, fåglarnas kvitter och alla dofter - det är gott att leva!

Dagen började med ljuvligt väder. Familjen och jag smög ut för en morgonpromenad på tu man hand. När vi kom tillbaka mötte Tyra mig i dörren. Dagens vänliga slick var lika ljuvlig som alla andra gånger. Dom är små dyrgripar dom små ljuvligheterna.

Så småningom, efter att familjerna ägnat några timmar åt sina saker, blev det lite oro i lägret. Packning! Sista dagen med hemresa till kvällen. Som tur var hann vi med lite trevligheter innan det var dags att krypa in i bilkojan igen.

En härlig promenad utmed en liten dalgång, inte långt ifrån stugan. Där fanns många perfekta små bäckar! Jag testade varenda en vi passerade! Sälens fjällbäckar går inte av för hackor! Hur spännande som helst. En av dom överraskade mig rejält, den var djupare än jag trodde så där blev nästan en simtur också. Annars är grjen den att traska runt i vattnet, hitta små fynd eller bara stå där och känna vattnet strömma. Kallt? Jo, men det är uppfriskande på alla plan! Vet att familjen inte är överens med mig där.

Vi fortsatte vandringen genom vatten, blöt smältsnö och vackert väder. Tyra höll sig på torra land så mycket hon kunde. När vi traskade på där sida vid sida så tyckte hon nog att jag kunde gå an. Men dansa med mig, nej det gick inte.

Vi har olika sätt att lösa våra problem, Tyra och jag. Tyra vill inte bli blöt om tassarna! Hon tog spångarna medan jag tog utmaningen att ta mig över vattnet på mitt sätt. Vi gillar helt eneklt olika sorters utmaningar!

När vi nästan var tillbakatill stugan och packbestyren igen så ställde vi upp på ett litet gruppfoto, min kära storasyster och jag. Jag hoppas hon haft i alla fall hälften så roligt som jag! Jag har njutit av varje ögonblick. Jo, det var lite låg resa i bilkojan. Men vad gör väl det när det är så mycket härliga äventyr som väntar!

Tack syrran för mysiga dagar! Jag gör i alla fall gärna om det igen .......