Hoppas du haft en bra dag kompis! Det har ju varit din dag idag. Grattis!

Jag tänkte allt på dig när jag jobbade där med alla mina skatter. För visst klarar väl du också att fiska?

Hoppas din familj bjöd dig på något alldeles extra idag på din tvåårsdag.

Nu har det varit full syning i flera dagar så en lugn dag på familjens randiga hade jag nästan sett fram emot. Till en början så löpte allt på i lung och ro. Skönt för det var mycket att fundera igenom efter helgen.

Igår gick vi upp i ottan igen. Ut i skogen bar det. Familjen skulle träffa flera likasinnade som skulle leka lite med sina leksaker. Skogen vi begav oss till ligger långt bortom allfarvägarna och till slut hittade vi mötesplatsen. Så smånigom hittade vi också dom andra lekkamraterna.

Kan säga dig Wilse, det finns kanelbullar på fler ställen än Dennis torg! Jag fick en egen och har blivit lovad att det kommer fler om jag får följa med fler gånger på sådanan här lekträffar.

Det var en trevlig dag i skogen med mycket nya intryck för en sådan liten kille som jag.

Så det där med en lugn måndag avbröts plötsligt av familjen som promt måste ut i skogen idag också. Långgrunda viken lockade och det var ju länge sedan vi var dit. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilkojjan igen.

Väl uppe vid sjön så satte sig familjen på en berghäll med sina leksaker. Jag fick helt enklet roa mig på egen hand.

Min klippa Frida, som ju inte är med mig längre, invigde mig i konsten att plocka upp skatter från sjöbotten. Jag hade plötsligt hur mycket som helst att göra!

Det gäller att hitta en lagom stor skatt att fiska upp. Flyttar sedan in den på lite grundare vatten. Börjar ha en riktig snitts nu. Frida lärde mig hur jag skulle börja.

Sedan gäller det att ta ett djupt andetag och fiska upp skatten.

Hela strandkanten är full med skatter. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst! Familjen har inte riktigt förstått värdet i dom här ljuvliga pinnarna. Lagom murkna och kliar kott i tänderna när man tuggar sönder dom. Men det är väl mycket begärt. Å andra sidan är det ju en del av familjens värdefulla skatter som jag inte fattar ett dugg av, så det jämnar ut sig.

Däremot är trist att vi inte har samma tänk vid prioriteringar. För jag hade inte det minsta lust att lämna stranden och åka hem igen. Det var alldeles för många skatter som väntade på att få komma upp. Det hjälpte inte att jag försökte gömma mig bakom buskarna, vi skulle hem! Jag vet att det blir nya turer upp till skogen och kanske ligger skatterna kvar och väntar på mig.

Nu gäller det att vila och samla krafter för i morgon bär det av till hundklubben igen och vår tisdagsträning.

Dagen började med jobb i bilkojjan. Tänkte att det blir väl en lugn dag i sällskap med alla familjens leksaker.

Vi var på hundklubben och bland alla aktiviteter så skulle Liten visa världen hur hon hanterade spöken, fejkade harar och vad det nu mer var. Hon överlevde helt klart och gick stärkt igenom dagens övningar.

Gissa om jag blev överraskad när jag fick veta att vi skulle dra till Valsvägen och mina kalaspinglor när vi var klara!

Mina skäggiga kompisar och gamle Wilse gjorde att vi var ett rejält gäng.

Dom passade på att visa mig runt i området. Dom gamla herrarna stannade hemma medan vi andra drog iväg. Så smånigom hamnade vi vid en riktigt pärla till badsjö.

Galen drog med mig på en guidad tur i racerfart över faciliteterna. Jag vet ju vilken fart hon har så det gällde att lägga in rätt växel.

Vi ungtuppar brukar turas om att dansa med tjejerna så efter en liten kort sväng så fick jag ta igen mig medan Lakritz gav Galen en liten extra lektion i att vispa om i vattnet med högsta fart.

Sedan var det min tur igen. Det kan ju bli lite väl mycket med två ungtuppar dansande med tjejerna på samma gång. Lakritz tog en liten träningsvända med sin familj medan vi andra tog nya tag med vattnet och all kul man kan göra. Plötsligt började det dyka upp ätbara små pluttar som flöt på vattnet. Helt klart så når jag längre ut över vattnet än Liten, läge för samarbete alltså! Galen som är lite mer vild i hågen simmade ut och hämtade pluttar. Jag och liten höll oss på fasta land, vi lyckades fånga en hel del vi också.

Liten har inte så stor förståelse för att bada och inte heller att blöta tassarna. Så gentleman som jag ä så höll jag henne sällskap även om jag tassade ut i vattnet lite grand.

En nöjd kooikerpojke kröp så småningom in i bilkojjan. Härligt med en rejäl promenad och kul med lite nya marker. Sedan gör det ju inte saken sämre att dra runt tillsammans med kompisarna.

Tack vänner! det var en tervlig stund.

Ljuva drömmar på familjens randiga blev det sedan.

Det var med viss fasa jag tänkte på tisdagsträningen nu senast, när vi drog in till torsdagsträffen. Det var en stor luns till goldenkille som nödvndigtvis var tvungen att ställa sig in hos min favoritpingla Galen. Han hörde inte till vår grupp så Lakritz, min svarta skäggiga kompis, sa  helt enkelt ifrån när han blev för närgången. Usch, jag gillar inte sån´t. Lakrits gjorde helt klart en insats för gänget och som tur var så var hans familj snabb och motade iväg lunsen.

Så jag hade lite funderingar på vem som skulle vara där i kväll. Men döm om min förvåning, ja ingen luns inte, Enya var där! Vi fann varandra på nyårsafton. Jag har inte sett henne sedan dess, upptäckte att jag saknat henne! och hon mig :) Med löfte om att få ta en sväng om senare när alla andra var klara med sitt så var det riktigt kul att träna en stund.

Vi drog en härlig repa runt planen. Enya är en snabb och smidig schäfertjej, men jag är snabbare! Mina vändningar på stället i farten är det inte många som rår på, om jag får säga det själv. Vi hade så himla kul! Längtar redan efter en ny dans med henne!

Sol och nästan sommar! Det var väl att ta i lite kanske för det var väl inte någon direkt värme i vinden även om himlen var blå och matchade solen fint.

När alla husets pelargoner fått ny jord tyckte famijen vi gjort oss förtjänta av lite frisk havsluft. Iväg bar det, färjan stod där och nästan väntade på oss. Vi landade på samma ö som vanligt men tog oss till en annan strandremsa. Den var helt ny för mig, alltid kul med lite nya vyer.

Om ni minns så var min förra tur till havet lite strulig. Jag råkade hamna i det kalla våta och det var inte särskilt kul. Inte ens nu när jag tänker på det så här efteråt.

Jag kollade av vattnet, men nej, någon närmare kontakt lockade inte. Jag ville inte riskera att bli blöt igen!

Nej, ett varv över berghällarna och en dans kring stenarna. Testade hur långt jag kunde sträcka ut mig. Inte illa! eller hur :)

Helt klart var att det var fler som hade samma tanke som vi. För bakom nästan varje klippa satt det folk, de flesta i sällskap av picknick-korgar. Inte så konstigt kanske med tanske på det fantastiska vädret och årets påskafton. Dom laddade nog inför kvällen påskeldar runt ön. Norröver reste sig röken över en annan ö Det var väl någon lustigkurre som tjuvstartade någon av eldarna. Underliga sporter dom har.

Vi drog hem igen. Lugn hemmakväll och lite extra gott att äta. Skönt att jag klarade mig från att hamna i det våta kalla igen.

Det märks att det är vår och ljusare. Familjen är helt klart mer rastlös, våra dagar börjar tidigare och fåglarna är helt vilda när vi går vår morgonrunda. Fördelen är att vi är ute mycket mera. Jo, familjen leker med sina prylar och kallar det jobb.

Den här senaste vekan har det blivit extra många promenader runt i skogen. Vi rekognoserar säger familjen. Det betyder att vi letar efter särskilt bra ställen att göra jobb på. Mina bästa kompisar ska tydligen komma på besök så småningom och vara med och jobba, men det dröjer några veckor än. Undrar just vad det handlar om.

I alla fall så har det blivit extra många vändor runt bland mina träd. En dag prövade jag att springa fortare än fort. Tänkte att om jag sprang tillräckligt fort så skulle inte dom små småkrypen inte hinna sätta sig på mig. Ser du  mig där bland träden? Visst gick det undan!

Nu är det påskhelg och nästan sommar i luften. Hela dagen har vi varit ute på tomten. Familjen har planterat om pelargonerna, det var många så det tog sin rundliga tid. Jag passade på att hålla lite extra koll på småfåglarna och dom som gick förbi där uppe på stigen. Jag har blivit lovad lite extra vandringar under helgen, spännande att se vad det blir.

Ha det gott och Glad Påsk!

Nu är det vår! Två citronfjärilar har fladdrat förbi min nos idag. Det är ett säkert tecken har familjen talat om.

Sol och blå himmel lockade ut oss mot havet. Det är väl värt resan i bilkojjan och så färjan över det våta blå. Jag fick nästan glädjefnatt därute i den ljumma vinden, for över klipporna som bara en kooikerpojke av bästa sort kan.

Många kanske tror att det inte finns några spännande dofter att snusa i sig där ute på bergen. Så fel det kan vara!

Måste säga att jag blir nästan hypnotiserad av alla nya dofter. Plötsligt försvinner jag in i min egen värld, när det blir överväldigande. Familjen är väl inte helt nöjd när jag jag inte hör ............

Men idag hände något som inte var det roligaste jag varit med om precis! Jag drog fram där över hällarna, doftspåren ledde mig. Plötsligt hände något, vad vet jag nog inte. Familjen utom synhåll och kallt som attan! Jag hade hamnat i vattnet. Det blev nästan lite panik i mitt inre för berget var svart och utan någonstans att komma upp. Runt omkring mig bara en massa kallt salt vatten och tång! Jag var saknad och blev hittad, för plötsligt dök familjen fram över kanten på berget. Tror att vi var lika stressade båda två. Måste säga att jag, så här efteråt, är imponerad av familjens lassokunskaper. Med kopplets hjälp hamnade en ögla runt min hals och jag blev upphalad ur det våta kalla! Berget var snorhalt där vid kanten intill vattnet. Jag var riktigt skakig ett tag efteråt, orkade inte med några mer egna initiativ.

Skönt var det att vinden var ljum och att solen värmde. Lite torkhjälp fick jag när nu inte badgrejerna var med. Det var liksom inget planerat havsbad, det är inte sässong för det än! Det kan jag garantera ......

Nu ligger jag på familjens randiga och begrundar dagens övningar. Tror jag ska ha en annan strategi för mina besök på klipporna västerut i fortsättningen .............

Vad kan väl vara bättre än att avsluta veckan med en härlig promenad i vänners lag!

Vi drog till hundklubben, familjen och jag. Där hade dom haft tävlingar under dagen, hundar som skulle leda sina familjer rätt i skogen utefter osynliga spår. Jo, vi har börjat träna på det, familjen och jag, men vi befinner oss fortfarande på lärlingsstadiet. Vi skyndar långsamt, men kul är det!

Till slut blev vi ett riktigt stort gäng som drog iväg. 14 hundar av 11 raser, inte illa!

När vi gått halvvägs så står plötsligt Tissla, en riktig liten kalaspingla, framför mina tassar och ser helt bortkommen ut! Vi var ju ganska många så flocken blev ganska lång. Hennes familj var längst fram och vi näst intill sist. Hon är så söt och jag pussade lite på henne så att hon vaknade till. Samtidigt ropade hennes familj och iväg for hon med raketfart. Hon hade gärna fått fortsätta att gå med mig, jag gillar henne skarpt!

När vi kom tillbaka till klubben var det dags för lite vila i bilkojjan, skönt! Men det varade inte länger än vad en kopp kaffe räcker för familjen. Friden var slut för min del och det blev lite exercis för min del. Jag har inte bestämt mig än för vad jag egentligen tycker om det - gå där och följa familjen som ett plåster. Jag gjorde så gott jag kunde ...............